1.56.26

Så var det gjort. Det gick bra. Jag höll granntanten bakom mig (sprang förbi henne runt 9 km med det spänstigaste steg jag kunde uppbåda och ett leende som inte blottade några svagheter) och jag klarade släktkampen med 50 sekunder.

Om jag kommer ur sängen i morgon ska jag lämna en utförligare rapport.

Snett ute

Det har varit lite dåligt med bloggande de sista dagarna. Det beror mest på att det här kan ha varit den mest hektiska veckan i mitt liv. Jag hade planerat att ha en väldigt lugn vecka där jag kunde samla mig mentalt inför varvet. Gå och lägga mig tidigt. Dricka vatten. Äta pasta. Kolla klockbatteriet, spänsten i sport-BH:n, kratsa skorna.

Istället mycket jobb, fläng mellan konserter, middagar och den sista löpningen. Så torsdag morgon när jag står i köket och på stående fot tuggar i mig en tallrik special K och med andra handen torkar brödsmulor och det knastrar under fötterna på mig och disken står travad och torr och hånler mot mig skickar jag ett desperat sms till vår pålitliga städhjälp.

Kan du komma i morgon?

Hon svarar att hon kan skicka sin syrra istället.

Visst, vem som helst som kan förvandla kaos till ordning är okej just nu.

När vi kommer hem sent fredag kväll luktar det fräsch citrus i huset. Golvet blänker i kvällsljuset. Sängen är i avsaknad av knöliga, grusiga lakan och ser sådär hotellstärkt ut.

Jag ska just slå mig ner i fåtöljen och läsa igenom startinstruktionerna inför loppet när jag ser att kudden ligger dekorativt snett. Inte slarvigt snett, utan med en medveten 45-gradig lutning.

Ja nu när jag ser mig omkring är faktiskt varenda kudde i huset, badrumsmattan, tidningshögar, böcker och kaffebryggare ställda på sniskan.

Jag gillar inte så mycket.

Därför går dagen åt till att hitta tillbaks till raka linjer i huset, inte så mycket tänka lopp idag heller.

Ask the expert

Alldeles strax ska vi presentera ett stort jobb vi ägnat oss åt de senaste veckorna. Mitt jobb under presentationen är att leka expert på ryska revolutionen, bröderna Nobel och Rasputin.

Jag får inte blotta några luckor, det ska inte finnas någon information som inte jag kan svara på. Blixtsnabbt. Rappt och säkert. Utan tvekan.

De skulle bara veta att när jag sitter där och torkar kaksmulor från kinden så tänker jag allra mest på att jag har en kolhydratpåse i pulverform som måste tryckas ner innan kl. 11.

Någonting i luften

Igår var det ännu en match i sexåringens seriespel när Hovås/Billdal skulle få smaka på läderpiskan.

Vi har nog vetat, alla vi föräldrar som är något så när engagerade i laget, att just den här kullen har någonting alldeles speciellt going. Spel på tre planer igår igen och om man räknar samman slutresultaten slutade det någonstans runt 32-11 i vår favör.

Föräldrarna till killarna i det andra laget låtsades som det var kul ändå. De klappade och hejade, men vi såg hur deras leenden stelnade i ett förnedringens grymma grin. Hur de undrade hur vi kunde spela från målvakt till mål på en touch medan deras killar hade svårt att veta vilket håll de skulle.

Det är nog inte så att vi är talangfullare än vad de är. Inte heller så att Mölndalsluften är gynnsammare eller gräsplanen bättre. Men har man sju duktiga instruktörer med hjärta och engagemang så borde det bidra med något. Har man dessutom tjugofem entusiastiska killar som spelar fotboll varje vaken sekund, som är på varje extraträning och som får mer välplanerade träningar än Blåvitts seniorer, ja då har man någonting going.

Någonting väldigt speciellt.

Vassego

I know you´ll like it.

Seu Jorge - Life on Mars

Femton vuxna dansar tåget

Vad kan man hålla emot ett jobb där hela kontoret dansar tåget ut till eftermiddagstårtan?

Till och med revisorn såg road ut längst bak i tåget.

Så ska det se ut!

Tja vad säger man?

Lajlajlajlajlajlajlajlajlaj-laaj.

All we need is a little of your attention.

Usch för människan

Förmodligen är det för att jag har en dotter som är i princip jämnårig med den kidnappade treåriga flickan i Portugal som jag var tjugonde minut surfar ut och kollar om de hittat henne ännu. En mardröm större än någon annan. Ett vedervärdigt, skamlöst, lågt och sjukt brott mot en värnlös flicka i ett främmande land. Det går inte att tänka sig något värre. Inget straff, ingen sjukdom, ingen orättvisa kan vara större än ovissheten om var ens barn är. Om hon plågas. Om hon gråter. Om hon lever. Måtte fan ta den som gjort det och måtte den treåriga flickan med den droppformade irisen snart få komma till sin familj.

Allt annat är förstås förjävligt.

37 km denna veckan ladies and gents

Okej, ni får räkna med en del inlägg om Göteborgsvarvet den närmaste veckan.

Idag skulle jag till exempel vilja slå ett slag för adidas.com/running där man, efter man blivit medlem, kan fylla i sina träningsresultat och få kilometertider och annat skojig inspiration.

Nu kan man ju fuska. Det är ingen som kollar utan man lämnas helt och hållet till sin egen, tvivelaktiga moral.

Därför är jag extra stolt över att kunna publicera ett helt ofuskat träningsveckoresultat.

Återhämtning med kräksmak

Har just avverkat 11 fräscha kilometer i spåret och som den seriösa varvdeltagare jag är trycker jag förstås i mig någon form av recovery i påsform.

Gainomax har varit välkyld och smakat jordgubbsmilkshake hela förra veckan.

Nu var det dags för de tunga grejerna. Löplabbets egna rekommendation. Recoveryns recovery.

Vitargo jordgubb.

Jag mixar pulvret med kranvatten. Skakar. Skakar. Smakar. Spy?

Det smakar faktiskt precis som en munfull färsk spya.

Jag har fem deciliter kvar.

Då återstår viljornas kamp. Vem vinner?

Den som vill komma i form till varvet eller den med någon form av självbevarelsedrift?

Min egna husguide

På mitt förra jobb hade jag en kille som såg det som sin livsuppgift, eller i alla fall som sin arbetsuppgift att förse mig med tre-fyra nya sköna album i veckan. Det visade sig att vi hade väldigt snarlik musiksmak, med den lilla reservationen att jag hade fastnat i Bruce Springsteen-träsket och inte kommit loss.

Nu har vi inte jobbat ihop på nästan ett år. Och jag håller på att falla in i torka igen.

Vad dyker då upp? På posten förra veckan en cd med 124 nya, fräscha spår.

Kan redan nu säga att det här kan bli en favorit.

Pär Hagman & Cirkus Transmopol - Tramp On

Utraderad

Jaha.

Där försvann just vecka 22 ur almanackan.

Mycket hjärna och så lite hjärta

Min son tog som kvällsaktivitet ut sitt världslag i fotboll.

Målvakt:
José Reina

Backlinje:
Gary Neville
Erik Edman
Johan Karlsson

Sedan ville han ha hjälp så jag slängde in:

Alessandro Nesta

Mittfält:
Gattuso
Ronaldinho
C Ronaldo
Giggs

Forwards:
Kaká
Rooney

Någon mer som hittar ett fel?

Dags att ta kontrollen

Innan jag fick barn visste jag med bestämdhet vilka fällor jag inte skulle gå in i. När jag tänker på det så stod det mesta väldigt klart. Innan jag fick barn.

En sak jag absolut inte skulle göra var att låta barnen bestämma över musiken i bilen. När jag var liten var det nämligen P1 eller Sportradion som gällde alldeles oavsett hur mycket jag bönade och bad i baksätet. Där fanns inget förhandlingsutrymme och jag antar att jag slutade tjata någonstans där freestylen gjorde entré på marknaden.

Varför är det då så att Melodifestivalens blå eller svarta skiva går varm så fort man sätter rumpan i sätet?

- Är det blå skiva i?, hör man från baksätet.
- I så fall vill jag ha 3:an, sedan kan du hoppa till 9:an och sedan 16.

Det innebär Anna Book, Jimmy Jansson och The Ark.

Den blå och svarta skivan håller på att ta kål på mig.

Jag klarar inte mer.

Gavalda - who likes it... really?

Jag vet att alla pratar om Anna Gavaldas pocketvältare om Camille och Franck och de andra fransoserna. Jag har läst. Och läst. Inte så jättelångt men jag kommer fan inte in i den.

Jag tycker att dialogen är ganska torftig.

Dessutom gillar jag inte att var tredje mening avslutas med... punkt punkt punkt. Jag får utslag mot punkter som inte slutar någonstans... Som ska få oss att förstå att vi ska tänka vidare själva...

Me not like.

Me like rejäla slut på meningar.

Punkt.

Igår köpte jag boken Den motvillige resenären av Jenny Diski. Den kändes av beskrivningen att döma som en bok helt i min smak.

Det kostar att ligga på...ehhh...bott?

Idag har jag köpt Ginseng och vitamintillskottet Mitt val Sport. För tio år sedan gick jag på sportvarianten helt ogenerat, jag har alltid betraktat mig som en sportig person.

För sju år sedan gick jag över till Mitt val Kvinna, när jag plötsligt insåg att jag inte går på gymmet mer än en gång/veckan och springer jag så blir det flåsiga 6 km.

Men nu. Nu när tjugoettan flåsar mig i nacken och jag dessutom har någon form av virus som rantar runt i blodet, ja då fick sportvarianten göra storstilad comeback.

Nu har jag köpt allt jag kan tänkas behöva. Skor, strumpor, brallor, tröja, tillskott innan, tillskott under och tillskott efter tävling. Och så själva startavgiften då.

Gudarna vet hur mycket pengar jag lagt på ett lopp jag inte ens vill springa.

Hur ska man göra då?

Gud vad det är deprimerande att läsa om vårdsituationen i Göteborg. Om jag ser några sådana artiklar i G-P brukar jag lämpligen hoppa över dem. Om det inte handlar om barn som blivit felbehandlade och blinda, eller folk på turistmål som jag ska åka till (Thailand) och de fått någon typ av –kock i blodet och fått amputera benen eller andra fall av dramatisk sort. Då läser jag med stora sensationsögon.

Idag packade vi in hela familjen till vårdcentralen för en enkel provtagning i halsen på både mig och min son. På vårdcentral nummer 1 kom vi en kvart efter öppning, det var ett nybörjarmisstag som vi inte gör om. Nummerlapparna hade tagit slut och just idag hade de bara en läkare på plats mot normala tre.

Satte oss i bilen och åkte till Axessakuten istället. Borde väl anat oråd när jag inte ens kom in på deras sida på webben igår kväll. Överbelastad var bara förnamnet. Väl där såg myllrade det som Paris centralstation i rusningstid. Hundratals snörvlande och halta människor hängde som säckar över varandra. Det var som någon kastat in mig i första avsnittet i Pestens tid.

Det var trettio nummer före mig.

Trettio nummer för att bli inskriven i receptionen och sedermera prioriterad that is.

Något säger mig att ett halsprov med vaga symptom inte kommer att prioriteras speciellt högt. Och så vet man ju hur det blir, när man suttit där i fem timmar droppar det in folk som har bältros och varande bölder och som hamnar före en på listan i alla fall.

Jag gav upp.

Streptisarna is in da house.

But are they in mine?

Bunkrar upp

Om inget annat hjälper så är jag beredd att ge kroppen lite hjälp på traven.

Känner mig lite lurig i halsen fortfarande, lite vissen bakom ögonen. Men just nu ignorerar vi.

10 dagar kvar.

Sjukt sjukt sjukt i vårt hem

Första maj, blå himmel och invitationer till en slö dag vid kusten, en spontan fotbollsmatch på den lilla gräsplanen samt erbjudande om barnbyte dök upp redan på morognkvisten.

Synd att sonen då insjuknade i halsfluss i natt.

Knottrig, genomfrusen och med grötig röst försökte han avsluta middagen igår kväll. Det blev istället en Alvedon, ett snabbt varmt bad och ner i sängen.

En ledighet som inte direkt hamnar i minneskartoteket.