"Roligt".

Jag tycker det är skitroligt med citationstecken som sitter på fel ”ord”. Helst helt ”fel” ord. Det ”är” det allra roligaste.

Det är inte lika ”roligt” när de sitter rätt.

Vi är sååååå lika.

Senaste fem böckerna jag läst:

Factocum av Charles Bukowski (om Henry Chinaskis drickande och tillfälliga arbeten över amerikanska kontinenten)

Undantaget av Christian Jungersen (om arbetskamraterna på Dansk Centrum för folkmord och spännande intriger)

För att lämna röstmeddelande tryck stjärna av Bodil Malmsten (små noveller om dagens Sverige)

Tätt intill dagarna av Mustafa Can (om kärleken till en mamma man inte alltid har förstått)

Ingen sång om kärlek av Karen Duve (tjockisen som trotsar rädslan)

Senaste fem böckerna min sambo läst:

Warzsawas bödel av Niclas Sennerstig (om vapen och krig)

Slaget vid Monte Cassino av Matthew Parker (om vapen och krig)

Stalin, den röde tsaren och hans hov av Simon Sebag Montefiore (om vapen och krig)

Vapenfakta; Kulsprutepistoler av Ian V. Hogg (om vapen)

Vapen från två världskrig; Kulsprutor av John Walter (om vapen)

Jahapp. Och så undrar vi varför vi inte alltid förstår varann.

Förvånansvärt var ordet.

Spekulationer om Suri

Jag har svårt att bedöma exakt hur sjukt det här är. Suri Cruise, ja ni vet Tompa och Katies påstådda bebis. Om hon finns (vilket vissa betvivlar) så kan hon ha efterlämnat en styck bajskorv.

Denna har bronzerats och ska ställas ut i New York.

På sin fyramånadersdag ska Suri ha klämt ur sig den här högen. Jag vet inte hur det är med Suri, men mina barn bajsade någon form av senapsgul vätska, bronzerad och klar förvisso, men inte mycket till hög.

Har de redan börjat ge henne fast föda? Är det sjukare än själva monumentet?

När ska vi gripa in när vi ser att barn far illa? Inte nog med att hon äter rejäla smakportioner två månader för tidigt och riskerar tarmarnas väl och ve. Övergreppet visas dessutom upp för omvälden. Helt ogenerat.

Någon som har numret till amerikanska socialen?

Ny kunskap

Man lär sig jättemycket från sina barn. Som att öva upp sitt tålamod, att vara helt och fullt närvarande eller att se tjusningen i en maskros eller intorkat tuggummi. Jättelänge.

Eller så kan man lära sig coolingar som Treecko, Combusken, Sceptile, Makuhita och Taillow.

Jag tänkte jag kunde ha en liten utbildning i Pokèmonar. Dela med mig av min nyfunna kunskap.

Säg hej till Treecko. Utvecklas till Grovyle vid level 16 och till Sceptile vid level 36.

Dans i olja

Det är verkligen inte meningen att jag ska kamma hem snabba poäng på andras bekostnad på den här bloggen. Men ibland är det svårt att låta bli.

Som när min 6-åriga kille nybadad och oljig dansar till reggae för oss. Iförd satinrock från Thailand, storlek minst två nummer för liten, vattenkammad och med en dansstil som skulle få vilken strippa som helst grön av avund.

Det är sånt som livar upp i radhusidyllen.

Mumma!

Heja september

24:e september. Klockan är kvart över sju och vi har just avklarat middagen i trädgården. T-shirtväder och grillad lammkorv och det känns som runt slutet av juli. Nu sitter barnen och designar sina egna medaljer och Skärgårdsdoktorn ska just få till det på TV.

Så gött.

Reklam som fastnar?

Reklam för ett lim med pay-offen:

Joins anything.

Sån är Babban

Man vet ju hur det är i Stockholm. Man ser kändisar överallt, förra gången såg jag till exempel Kjell Sundvall. Den mannen är liten kan jag säga.

Idag var jag i Stockholm på jobb. Efter plikten var avklarad blev det en kaffe i solen på Grodan. Där satt även Pontus Gårdinger och hade kul.

Lika kul var reaktionerna från mitt sällskap när jag tog en bild.

"Näää, gjorde du?"

"Vad pinsam du är!"

Jepp, sån är jag.

Hjärtliga gratulationer

Det ringde i min mobil strax före fem. Det visade sig att jag har namnsdag idag och det har gått mig obemärkt förbi. Tills klockan fem då storkusinen ringde. Hon har sett det som sin plikt att (fullfölja min mosters arv) och ringa och gratta släkten på namnsdagen.

Viktig dag eller ej, men det känns fortfarande kul att bli grattad tycker Barbara, 5 år.

Sen kom min son hem från tennisen (ja han går i tennis med uppvikt krage och långa shorts) och sa att han hade en present till mig. Först fick jag välja hand bakom ryggen. Jag tar alltid fel, men sen får jag den på tredje försöket. Det var en liten pappersask. När jag öppnade den låg där en liten rundslipad sten på rosa bomull. På insidan av locket stod det i kursiv stil: ”Ger energi när du är nedstämd”.

Häpen. Var. Bara. Förnamnet.

Men så mindes jag någonting. Jag vet inte vad. Det är ett korn, ett litet minneskorn. Jag tror att jag har fått den av någon? Eller så har min sambo fått den i något sammanhang. Min son erkände till slut att han hittat den bakom hallbyrån, så det kan stämma.

Sen fick jag en teckning där det stod: ”gratis på namnsdan barbara” och så en massa hjärtan.

Då surnade 3-åringen till. Och började rita hjärtan på löpande band. Sen fick jag även några Pokèmonteckningar.

Love-bombing på namnsdagen. Kan vara allt från ett mobilsamtal till ett tuschhjärta.

För mycket eller för lite.

För mycket kaffe. För mycket kiss i mammas säng. För svårt att somna om. För högt arbetstempo. För lite tankar. För lite blogg. För dåliga för att ta guld. För många födelsedagar. För lite motion.

För vem?

Åh herregud.

Idag fick vi reda på lite mer om Rikets First Lady – Filippa Desirée Augustina Pippilotta Reinfeldt.

Musik hon tycker om är Per Gessle, Abba och Mike Oldfield.

Hjälp.

Eller är det ett försök att nå ut till den breda massan? I så fall saknas bara Tomas Ledin.

Sagerska huset lär skaka i grunden. Folkligheten flyttar in.

Om att äta upp sin hatt

Ponera att Bllåvitt gör sitt jobb och tar tre pinnar mot ÖIS ikväll.

Då är hatten snart på säkra sidan.

...

Zlatan, I´ve got one word for you.

Blöja.

Snart bestämmer vi!

Om en timme ska vi gå bort till skolan och rösta. Jag ska bara vattenkamma mig först.

Och bestämma mig. Gjorde just ett av alla valtest på webben för vägledning. Jag tror ju fortfarande att just min röst räknas.

Men vad fan kan jag utläsa av det här?

C
64%

Kd
63%

S
60%

Mp
56%

Fp
55%

V
54%

M
51%

You tell me.

I ugnen just nu

Citronpaj i mitt hjärta
Låt mig besjunga dig nu
Åldrad i ungdomlig grönska,
Citronernas paj, det är du!
Av pajer jag känner i världen
Är du den paj som fått allt.
Genom bagarens kärlek till köket
en blandning av sött och surt.

Konstigt.

Om man åker från Melbourne till Adelaide i Australien drar man tillbaka klockan en HALVTIMME. Är inte det konstigt? Vad är det för tidszon?

Stefan lever!

23.35 och jag har just kommit hem.

Ok, inte så sent tycker du. Tre timmar efter normal läggdags säger jag.

Ikväll har jag vimlat med byråfolk och det hela slutade med en varmkorv och White Russian uppe på ett tak vid Kungsportsplatsen. Stefan Andersson spelade live.

Just det.

The Stefan Andersson.

Kan meddela att han lever. Spelar numera för ett femtiotal människor på ett tak vid Kungsportsplatsen.

Rödblå röra

Så här i valtider blir jag extra schizofren. Jag vet inte om det handlar om att vara ett barn av sjuttiotalet i solidaritetens tecken eller vad det är. Jag minns inte mina föräldrar som politiskt aktiva eller ens politiskt tydliga.

Jag minns å ena sidan Björn Afzelius. Å andra sidan Abba och Rolling Stones.

Idag är jag å ena sidan egenföretagare och anser mig själv vara hyfsat liberal. Å andra sidan har jag grundvärderingar som bygger på att hjälpa de svagaste.

Fan vad det är svårt. Jag är 33 år och har en navelsträng till sjuttiotalet som är grövre än en båttamp.

Ge mig en Top hat så ska jag tänka på saken.

Jag har ju hela helgen på mig.

Det kunde varit värre.

Jag är på väg till jobbet för en dryg vecka sedan. Äsch, nu säger jag ju det igen. Jobbet.

I alla fall, jag ska iväg på jobb en måndag morgon och sitter som vanligt i bilen mellan Göteborg och Borås. Eller vad fan. Det är en eller två dagar i veckan. Så. Plötsligt är det stopp på motorvägen. Huh? Är det fler som vill till Borås? Det har jag inte märkt på dryga två år.

- Det verkar som det hänt en olycka, säger min pendlarvän.

- Vad fan, vi har ju möte nu på morgonen.

I en halvtimma blir vi sittandes i Landvetterbacken. Jag får ringa jobb...f´låt uppdragsgivaren.
När proppen äntligen släpper tvingas vi åka gamla vägen via Härryda innan vi släpps ut på motorvägen igen. Vi har tappat en timma på en resa som normalt sett tar en halvtimma.

På jobbet gnäller jag högt och ljudligt för alla som vill höra. En av mina kollegor lyssnar lydigt och vrider på sin kaffekopp.

- Ja och så tänker man ju på dem som varit med i olyckan.

Yeah right.

Någon har haft en betydligt sämre morgon än jag.

Det visade sig vara en oljeläcka från en tankbil.

Men ändå. Från och med nu ska jag alltid tänka på någon. Som har haft det värre än en bilkö.