Vi skulle ha sprungit idag och herre min skapare vad jag hade behövt det. Men som sagt, det regnade göteborgskt hela mörka kvällen och min löparpartner hade fått en X-box.
Istället kycklingtortillas och rödtut med grannarna.
Vi schpringer en annan dag.
Nu Brokeback Mountain på dvd:n.
Tuesday, October 31, 2006
En sån dag
Det är min sista dag som frifräsare och det har varit en omtumlande sådan. Jag hade planerat att unna mig lite slöseritid med mig själv. Hade bokat massagetid. Skulle köpa tårta till arbetskamraterna.
Istället en helstressig morgon då mitt bankomatkort, fem minuter innan massagetiden börjar, fastnar i maskinen. Får tillbaks det, fem minuter efter det att massagetiden börjar.
Letar mig fram i Borås efter rätt adress. Det vräker ner, vindrutetorkarna fladdrar som vansinniga. Jag vet inte vart jag ska, jag är tio minuter försenad och jag ser ingenting.
Ringer 118 118. Hittar rätt. Hej hej ursäkta ursäkta. Strippar. Blir knådad och ganska lugn.
Tillbaks till kontoret för att hämta 15-kiloslådan och dela ut kramar till de som vill ha. Det visar sig att två vill ha. Tar min flyttlåda under armen och knuffar upp ytterdörren. Himlens portar står fortfarande på vid gavel och jag har fått en p-bot.
Tack Borås. Det har varit skoj att lära känna dig, din nitiske fan.
Och i morgon är det tillbaks till kolgruvan.
Istället en helstressig morgon då mitt bankomatkort, fem minuter innan massagetiden börjar, fastnar i maskinen. Får tillbaks det, fem minuter efter det att massagetiden börjar.
Letar mig fram i Borås efter rätt adress. Det vräker ner, vindrutetorkarna fladdrar som vansinniga. Jag vet inte vart jag ska, jag är tio minuter försenad och jag ser ingenting.
Ringer 118 118. Hittar rätt. Hej hej ursäkta ursäkta. Strippar. Blir knådad och ganska lugn.
Tillbaks till kontoret för att hämta 15-kiloslådan och dela ut kramar till de som vill ha. Det visar sig att två vill ha. Tar min flyttlåda under armen och knuffar upp ytterdörren. Himlens portar står fortfarande på vid gavel och jag har fått en p-bot.
Tack Borås. Det har varit skoj att lära känna dig, din nitiske fan.
Och i morgon är det tillbaks till kolgruvan.
Några år i en bananlåda
Det känns ändå lite märkligt. Skönt och som en stor utandning javisst, men även lite skumt och annorlunda.
Det regnade på tvären i Borås idag. Jag var på kontoret, stod vid mitt skrivbord och mina hyllor och plockade ner papper, broschyrer, foldrar, radiomanus, en Buttericksbajs och gamla visitkort i en bananlåda.
Lite vemodigt stannade jag till och bläddrade igenom anteckningar från en riktigt rolig arbetsdag - för ungefär ett år sedan. Ja så här i efterhand var det den enda arbetsdag som var riktigt flabbig, kreativ och självuppfyllande. En sån där dag när man älskar sitt jobb - och känner sig lyckligt lottad att man får tillåtelse att på arbetstid komma med sjuka idéer.
Det var en skön känsla som spred sig från magen ända ner i tårna. Ända tills morgonen efter då chifen tyckte att idéerna var kass.
Det är ändå lite märkligt. Att allt jag gjort, fyrtio timmar i veckan, i 2,5 år ryms i en banankartong. Att när jag dammat av min hylla och lämnat tillbaka min dator så finns det längre inga spår om att jag någonsin suttit där.
Nåväl, det är inte riktigt sant. Allt jag producerat lever kvar. Mina ord är för alltid tryckta i fyrfärg på diverse arkiverat material.
Och i morgon sitter där en 45-årig kvinna med rött hår.
Babban sitter någon helt annanstans.
Men det är ett nytt kapitel. Idag ägnar jag mig åt att stänga det här.
Monday, October 30, 2006
Just nu kör han väl "Old Dan Tucker"
Vad är väl Bossen mot en kopp te och en nyhyrd dvd?
Intalar jag mig just nu.
Intalar jag mig just nu.
Neverstop?
De här gigantiska batterierna sattes fast bak på bussar och bilar i Delhi (var fan sitter h:et i Delhi? Dehli?) i en kampanj för Duracell.
Lite gullig tycker Babbsan.
Vintertid var det ja
Det här med att ställa om klockan till vintertid hade vi full koll på i år. En kompis till oss berättade igår att hans mamma ringer varje år, på eftermiddagen dagen före man ska ställa om. För att påminna honom. Han är fyrtio år nu. Dessutom med tillägget: "Du kan ställa om klockan redan ikväll, när du går och lägger dig. Det går jättebra."
Någon som inte hade greppat klockans framflyttande igår var våra grannar. I natt gick jag upp för att hjälpa treåringen in till vår säng. Skumögd stapplade jag med nattkorta hälsenor mellan vårt rum och barnens när jag ser hur hela familjen sitter och äter frukost, redo att snart bege sig till dagis och jobb.
Kl 05.30.
Moooooaaaahaaaa. Det är kul med radhus ibland.
Någon som inte hade greppat klockans framflyttande igår var våra grannar. I natt gick jag upp för att hjälpa treåringen in till vår säng. Skumögd stapplade jag med nattkorta hälsenor mellan vårt rum och barnens när jag ser hur hela familjen sitter och äter frukost, redo att snart bege sig till dagis och jobb.
Kl 05.30.
Moooooaaaahaaaa. Det är kul med radhus ibland.
Sunday, October 29, 2006
Ikväll kör det ihop sig.
Kl 21.00 Ondskan (har fortfarande inte sett, men läst)
Kl 21.00 Sideways (har sett och är lite kär i)
Kl 21.20 Sopranos (den går ju inte att sluta följa)
Kl 21.30 Läggdags för Babban (egentligen är den ju t o m 22.30)
Shit.
Kl 21.00 Sideways (har sett och är lite kär i)
Kl 21.20 Sopranos (den går ju inte att sluta följa)
Kl 21.30 Läggdags för Babban (egentligen är den ju t o m 22.30)
Shit.
Thursday, October 26, 2006
Som det gamla ordspråket säger
Blåvitt är disco.
GAIS är rock´n´roll.
Jag vet inte. Efter att ha sett AIK valsa runt med Blåvitt och trycka in 4-0 känns det som att senast Blåvtt verkligen bjöd upp till dans var nån gång på åttiotalet.
Så jag satt här i soffan och funderade på vilken dans som är totalt orörlig, klumpig och i avsaknad av fantasi. Iförd randig pyjamas.
Förslag någon?
GAIS är rock´n´roll.
Jag vet inte. Efter att ha sett AIK valsa runt med Blåvitt och trycka in 4-0 känns det som att senast Blåvtt verkligen bjöd upp till dans var nån gång på åttiotalet.
Så jag satt här i soffan och funderade på vilken dans som är totalt orörlig, klumpig och i avsaknad av fantasi. Iförd randig pyjamas.
Förslag någon?
Wednesday, October 25, 2006
Tycker vi är kul
jag har aldrig reflekterat över att mina föräldrar måste tyckt att jag var jätterolig emellanåt när jag var liten. Visst, en del saker har man ju fått höra så att det räcker duktigt. Men andra, lite sjuka grejer. Fattade de sånt när jag var liten?
Som vår sexåring som håller på att lära sig läsa. Det går riktigt hyggligt, han har nästan lämnat det där med ljudande. I alla fall på bekanta ord som leoparder och Elfsborg och Anders Svensson. Dem nyper han direkt.
Men sen finns det några lite roligare uttal.
Som att Ola blir Olla.
Eller när lilltjejen plockar kottar och ska stoppa dem i fickan. Fast "ck" funkar inte riktigt än det brukar bli "t" rätt och slätt. Som att "macka" blir "matta". Ja ni fattar. Man kan tro att hon ska stoppa kottarna någon helt annan stans.
Då brukar jag eller min sambo inte kunna låta bli.
- Var ska du stoppa dem sa du?
Eller:
- Vad hette den där killen i boken nu igen?
Sambon och jag ler i samförstånd och fnissar lite.
Oerhört moget, jag vet.
Som vår sexåring som håller på att lära sig läsa. Det går riktigt hyggligt, han har nästan lämnat det där med ljudande. I alla fall på bekanta ord som leoparder och Elfsborg och Anders Svensson. Dem nyper han direkt.
Men sen finns det några lite roligare uttal.
Som att Ola blir Olla.
Eller när lilltjejen plockar kottar och ska stoppa dem i fickan. Fast "ck" funkar inte riktigt än det brukar bli "t" rätt och slätt. Som att "macka" blir "matta". Ja ni fattar. Man kan tro att hon ska stoppa kottarna någon helt annan stans.
Då brukar jag eller min sambo inte kunna låta bli.
- Var ska du stoppa dem sa du?
Eller:
- Vad hette den där killen i boken nu igen?
Sambon och jag ler i samförstånd och fnissar lite.
Oerhört moget, jag vet.
Planering
Jag tillhör de där som gärna vill planera. Helst vill jag planera hela mitt liv. Just nu är den planen att bli bra på mitt jobb och kanske skriva en bok. Det ska jag göra i sisådär femton år.
Sen är barnen stora nog att flytta hemifrån. Då ska vi sälja huset och flytta in till sta. Eller så tar vi några år i en riktigt storstad. Milano. Eller Paris.
Sen går jag i tidig pension och lever hyfsat gott på min bok och på att skriva krönikor i facktidningar.
I planen ingår inte skilsmässa, konkurs, sjukdom eller ens karriärbyte.
Fan i min planering ingår inte ens en hamster.
Sen är barnen stora nog att flytta hemifrån. Då ska vi sälja huset och flytta in till sta. Eller så tar vi några år i en riktigt storstad. Milano. Eller Paris.
Sen går jag i tidig pension och lever hyfsat gott på min bok och på att skriva krönikor i facktidningar.
I planen ingår inte skilsmässa, konkurs, sjukdom eller ens karriärbyte.
Fan i min planering ingår inte ens en hamster.
Monday, October 23, 2006
Sextonåringar är inte imponerade
Vi har en liten prao här på jobbet. Han är jättesöt, går i ettan på gymnasiet och har jeansen hängande ungefär där skinkorna går över till lår.
Jag tycker lite synd om honom. Mest för att han har kommit till Sveriges stelaste byrå, men även för att ingen hittar på saker för honom att göra. Sen kan jag inte låta bli att tänka på att det bara är tio år tills min egen son ska smyga omkring och vara blyg och finnig och rar. Och då hoppas jag verkligen att någon tant eller farbror engagerar sig i honom.
Så jag gick ut hårt och försedde honom med böcker i grundläggande annonstänk och typografi som han sömnigt bläddrade i. Sen skrev jag ihop en fiktiv brief till honom där han skulle ta fram en reklamkampanj för Ford. Och sen fick han i uppgift att kolla de 40 bästa reklamfilmerna över världen det här året.
Han var inte imponerad.
Han tycker inte heller att han ”lärt sig speciellt mycket.”
Men han har fattat tycke för mig som ställföreträdande tant. Så han brukar smyga upp bakom mig och stå och mumla något ohörbart. Mest om att han vill ha mer att göra.
Jag vet inte. Det verkar ju vara ett heltidsjobb att hitta på projekt till honom. Och jag tar betalt per timme. Jag jobbar ju inte ens här.
Och han är inte imponerad.
Är man sexton år så är det klart att man är blyg. Och finnig. Och har byxorna på halva röven.
Men tanten verkar tappa greppet. Helst av allt vill jag skaka om honom, dra upp brallorna och säga åt honom att engagera sig lite själv. Hitta på något! Gör något! Vadsomhelst men stå inte här och spill din tid!
Slutsats: Tyck inte synd om sextonåringar. De förtjänar det inte.
Jag tycker lite synd om honom. Mest för att han har kommit till Sveriges stelaste byrå, men även för att ingen hittar på saker för honom att göra. Sen kan jag inte låta bli att tänka på att det bara är tio år tills min egen son ska smyga omkring och vara blyg och finnig och rar. Och då hoppas jag verkligen att någon tant eller farbror engagerar sig i honom.
Så jag gick ut hårt och försedde honom med böcker i grundläggande annonstänk och typografi som han sömnigt bläddrade i. Sen skrev jag ihop en fiktiv brief till honom där han skulle ta fram en reklamkampanj för Ford. Och sen fick han i uppgift att kolla de 40 bästa reklamfilmerna över världen det här året.
Han var inte imponerad.
Han tycker inte heller att han ”lärt sig speciellt mycket.”
Men han har fattat tycke för mig som ställföreträdande tant. Så han brukar smyga upp bakom mig och stå och mumla något ohörbart. Mest om att han vill ha mer att göra.
Jag vet inte. Det verkar ju vara ett heltidsjobb att hitta på projekt till honom. Och jag tar betalt per timme. Jag jobbar ju inte ens här.
Och han är inte imponerad.
Är man sexton år så är det klart att man är blyg. Och finnig. Och har byxorna på halva röven.
Men tanten verkar tappa greppet. Helst av allt vill jag skaka om honom, dra upp brallorna och säga åt honom att engagera sig lite själv. Hitta på något! Gör något! Vadsomhelst men stå inte här och spill din tid!
Slutsats: Tyck inte synd om sextonåringar. De förtjänar det inte.
Sunday, October 22, 2006
Sånt som intresserar en radhusmamma
Jag gillar normalt sett inte att häcka framför barnprogrammen, brukar se till att diska, plocka eller bädda... eller blogga hehe...
Men när Ola Rapace spelar pappa, då är jag beredd att göra ett undantag.
Mumma.
Saturday, October 21, 2006
Från basilika till sega råttor
Jag ska snart börja jobba på riktigt igen. Det kanske är bra för mig för när jag jobbar hemifrån pysslar jag ibland med lite väl mycket hushållsarbete.
Igår skrev jag till exempel en inköpslista till min sambo som jag sedan mailade till honom.
Men inte nog med det.
Jag skrev den i Maxiordning.
Först skrev jag färska kryddor (de kommer först i butiken), sedan diverse grönsaker, frukt, sedan mejeri, ägg, ost, hmmm sen går man till köttet, skinkan, brödet, konserverna, godishyllan.
Ett tag funderade jag på att dessutom lägga dem i bokstavsordning, men där hejdade jag mig.
Som sagt.
Heltidsarbete.
Kan bli bra för mig.
Igår skrev jag till exempel en inköpslista till min sambo som jag sedan mailade till honom.
Men inte nog med det.
Jag skrev den i Maxiordning.
Först skrev jag färska kryddor (de kommer först i butiken), sedan diverse grönsaker, frukt, sedan mejeri, ägg, ost, hmmm sen går man till köttet, skinkan, brödet, konserverna, godishyllan.
Ett tag funderade jag på att dessutom lägga dem i bokstavsordning, men där hejdade jag mig.
Som sagt.
Heltidsarbete.
Kan bli bra för mig.
Friday, October 20, 2006
Välkommen kreativitet. Hej då Nalle Puh.
Den här sköna bilden hittade jag med beskrivningen av fotografen själv. Det är hans son som ritar. Han brukar hitta honom i de mest fantastiska poser, på olika ställen i hemmet.
Den killen kommer att gå långt.
Jag tror man gör det om man äger konsten att fantisera. Om man uppmuntras att måla, klättra, skapa, hoppa, pyssla, läsa. Inte så mycket hänga framför burken. (Tjena dåliga samvetet!) Och jag tror att man med fantasins hjälp kan lösa problem och svårigheter under hela livet.
Jag försöker ändå tänka på det när min dotter klättrar på soffbordet, matbordet eller soffryggen. Hon är ju faktiskt en Pokemon i full färd med att strida. Eller när min son iförd långkalsonger, shorts och minibriefs ÖVER det skidar omkring på vardagsrumsparketten. Fötterna står i två tomma pusselkartonger, i händerna har han gafflar. På ryggen en kulspruta (tack farbror Martin). Resten av familgen sitter nerkörda i soffan med plakat med siffror på. Själv är han skidskytt, vi publik eller jury eller hur det nu funkar i skidskytte. Vi har som uppgift att visa de där skyltarna i alla fall. I tio varv.
Det hade varit så mycket enklare att placera dem i soffan framför Nalle Puh.
Den killen kommer att gå långt.
Jag tror man gör det om man äger konsten att fantisera. Om man uppmuntras att måla, klättra, skapa, hoppa, pyssla, läsa. Inte så mycket hänga framför burken. (Tjena dåliga samvetet!) Och jag tror att man med fantasins hjälp kan lösa problem och svårigheter under hela livet.
Jag försöker ändå tänka på det när min dotter klättrar på soffbordet, matbordet eller soffryggen. Hon är ju faktiskt en Pokemon i full färd med att strida. Eller när min son iförd långkalsonger, shorts och minibriefs ÖVER det skidar omkring på vardagsrumsparketten. Fötterna står i två tomma pusselkartonger, i händerna har han gafflar. På ryggen en kulspruta (tack farbror Martin). Resten av familgen sitter nerkörda i soffan med plakat med siffror på. Själv är han skidskytt, vi publik eller jury eller hur det nu funkar i skidskytte. Vi har som uppgift att visa de där skyltarna i alla fall. I tio varv.
Det hade varit så mycket enklare att placera dem i soffan framför Nalle Puh.
Wednesday, October 18, 2006
Jättefult
Hoppla. Klockan är halv elva och ögonen går i kors. Jag har visst somnat framför TV:n ikväll igen.
Jag orkar inte komma på något skoj att blogga om idag. Jag är för trött.
Det enda som slår mig som jag inte skrivit om är Reinfeldts polisonger.
De är alldeles avhuggna. De slutar på tok för tvärt och på tok för långt uppp.
Det är fult.
Jag orkar inte komma på något skoj att blogga om idag. Jag är för trött.
Det enda som slår mig som jag inte skrivit om är Reinfeldts polisonger.
De är alldeles avhuggna. De slutar på tok för tvärt och på tok för långt uppp.
Det är fult.
Tuesday, October 17, 2006
Perfektionen driver oss
Om man jobbar som snickare kanske man drömmer om att slå i den perfekta spiken på ett slag. Väg- och vatteningenjörer har jag fått för mig, en enda gång i sitt liv, önskar planera, rita och platta till varm asfalt till den perfekta vägen utan vattenpass. Balettdansare tänjer, mjukar, svettas för att klara hoppet, flytet, spänsten, de där två timmarna när allt stämmer. Statistikern drivs av att få fram fina staplar kanske. Vad vet jag.
Vad jag vet är att jag drömmer om att en gång få göra den absoluta copyn. Den folk avundas, minns, kanske river ut och sparar, pratar om, bloggar om. Den som får smilbanden att rycka av textsnuttens blotta minne.
Ungefär som den här.
Subscribe to:
Posts (Atom)