Statistik vs mod

Visst är det en fantastisk utveckling? Fysioterapeuter i varje allsvensk klubb tar fram detaljerade planer för hur spelarnas muskler och leder och skelett ska hanteras för att få bästa möjliga effekt. Det sätts in chip i kläder, det övervakas med hundratals kameror, det mäts exakta löpmeter under match, det mäts topphastigheter och antal cm bolltransport.

Vem kunde innan mätningarna tro att en målvakt springer nästan 7 km under nittio minuter? Så visst är de intressanta, mätningarna (dessutom brukar det vara så att det lag som springer mest, vinner mest).

Men ändå. Blåvitt har till och med infört ett iskallt och obligatoriskt bassängbad direkt efter match. (Är det inte hemmamatch har de med sig en uppblåsbar pool) Denna fylls med iskallt vatten och isbitar och alla spelare måste bada i mellan 4 och 6 minuter. Fyskillen menar att slaggprodukter försvinner fortare och att man återhämtar sig snabbare på det sättet.

Jag undrar vad som hände med en sockerdricka och en banan.

För likförbannat blir vi besvikna. Hur mycket mumbo-jumbo vi än håller på med så flabbar ändå verkligheten oss i ansiktet.

Inte spelar vi bättre boll än på Torbjörn Nilssons tid? Det verkar som det fortfarande handlar om svett, mod och vilja.

Det slutade väl, men resan var en gäspning

Om man går ut på en fotbollsplan och har nittio minuter framför sig, och är rädd, då vet alla som spelat fotboll (eller bara haft nittio minuter framför sig) att det inte brukar sluta bra.

Det slutade bra igår, för Blåvitts del. I alla fall, skulle jag vilja tillägga, för räddare fotbollslag var det länge sedan jag såg. Jag har visserligen inte sett så mycket fotboll live sedan guldet bärgades en regnig oktoberdag i fjol, men ändå. Jag såg P00 spela med betydligt mer mod i lördags på en grusplan i Billdal.

Jag vet inte riktigt vad de var så rädda för heller. Sundsvall var det knappast, även om de tilläts forsa fram några enstaka gånger. Den skrämmande arenan? De suckande 6 600 på läktaren? Stefan Rehn? Svett? Blåmärken?

Som det såg ut igår så ställde Blåvitt knappt ut skorna. De doppade ner stortån, på sin höjd. Rädda för att bli blöta.

De vann i alla fall och det gladde mig när jag hoppade upp på cykeln just när solen gjorde ridå, en ganska nära sommarlik kväll i Göteborg.

Shine on you crazy diamond

Jag passar på att göra allsvensk läktarpremiär när det nalkas sommarvärme! Ikväll blir det Ullevi och Blåvitt-Sundsvall, hoppas på att få lägga ut ett glatt referat från begivenheten senare i afton.

Frau Boss

I morse fick jag reda på hur det känns att vara arbetsgivare. Vår polack dök upp kl. 7 i vanlig fackmannaordning, men med some news.

Hans pappa vaknade med ryggskott när han skulle ta sig ur sängen i morse och nu skulle de till doktorn. Jag blev så till mig i min nya arbetsledarroll att jag helt glömde berätta för honom om sjuksköterskestrejken. Det visar sig nämligen att jag är väldigt förstående och bara lite lite tänker på att bygget nu står stilla en hel dag och kommer vi nu att hinna färdigt till fredag då städerskan kommer..?

Men det sa jag naturligtvis inte till den drabbade.

Och med lite toner

See a darkness

...

Well, you're my friend
And can you see
Many times we've been out drinking
Many times we've shared our thoughts
Did you ever, ever notice, the kind of thoughts I got
Well you know I have a love, for everyone I know
And you know I have a drive, for life I won't let go
But sometimes this opposition, comes rising up in me
This terrible imposition, comes blacking through my mind

And then I see a darkness
Oh no, I see a darkness
Do you know how much I love you
Cause I'm hoping some day soon
You'll save me from this darkness

Well I hope that someday soon
We'll find peace in our lives
Together or apart
Alone or with our wives
And we can stop our whoring
And draw the smiles inside
And light it up forever
And never go to sleep
My best unbeaten brother
That isn't all I see

Johnny Cash

Fotbollstofflan

För er som känner Babban vet ni att jag brukar tycka om att tävla. Gärna vinna också och nu har jag vunnit de här snygga tofflorna som jag tänker ha och hasa runt i på vårt nya hallgolv så snart det är på plats.

Coola eller hur?

Ni som inte tävlar utan heller köper grejerna kan göra det här.

And roof

Börjar ta form

Världens kanske snyggaste kakel något sånär på plats. Dessutom ett synnerligen stilfullt gästtoalettak.

Very nice kakeling, som vi säger vi polacker emellan.

Vad står "K":et för by the way?

K-Rauta. Vilket jävla mongotillhåll. De gul- och gråklädda miffona som springer omkring där ute kan varken serva sina kunder i butiken eller när de kommer till kassan. I butiken är det stört omöjligt att ens hitta någon som jobbar. Oftast står de och pratar skit om chifen bakom en hög med trall eller så ser de bara allmänt busy ut med en tumstock nerkilad i de pösiga grå brallorna.

På lunchen drog jag dit för att byta 9 meter golvvärmeslinga mot 7 meter. Ärendet gick med K-Rauta-mått mätt relativt smidigt (dvs man har inte behövt leta upp någon att fråga i butiken) när jag stegar fram mot kassan.

Där sitter en tjugoårig bitter kassörska och "hjälper" mig med min retur och mitt nyinköp. För att göra en lång historia kort; vi hade en kupong på 10% rabatt vid förra köpet, den varan som nu skulle lämnas i retur. När jag nu kommer med den vara jag vill byta till förstår ni själva vart det barkar antar jag?

Visst, jag får tillbaka pengar för vara 1 (returen) minus rabatten, men jag får betala fullpris för den nya varan!

Nu visste inte den hennafärgade bruden i kassan vem hon hade framför sig. Hon kände inte till historien om Audi, om frisör-Jessica eller de andra som jag likt ett blodluktande rovdjur inte släpper taget om tills de sprattlar, kvider och ber om nåd.

Jag frågar (till det yttre lugn) om varför jag inte får 10% rabatt på min nya vara.

- För att du redan använt rabatten. Den gäller bara en gång, svarar hon.

- Men jag har ju inte alls använt rabatten, hävdar jag. Jag återlämnade ju varan.

- Så är det i alla fall, säger tjejen och stämpar ut kvittot. Eller hur, Kicki?, säger hon och vänder hon sig mot sin kollega på andra sidan kassan.

Kicki nickar medhållande. De hade haft en annan kund som sa samma sak, men då svarade de helt enkelt samma sak. Att kupongen satt på ett annat papper och då kan de inte ge 10%.

Här finns två val. Det ena är att sura, knyta näven i fickan och mumla att det är för jävligt. Det andra är förstås att be att få prata med hennes chef.

Jag valde alternativ nummer två. (Med viss tvekan eftersom Yannick Tregaro och Emma Green stod bakom mig i kassakön, men jag tänkte att de kanske tyckte att det var underhållande)

Chefen kom och "för den här gången" fick jag så tillbaka mina 400 kr.

Sedan hade de inte tid att älta den här frågan mer, för de skulle på internutbildning.

I kundvård, hoppades jag när jag såg dem hasa iväg i sina betonggrå kläder, i koncernen fyrahundra batonger fattigare.

Now I make call for spolknapp

Våra hantverkspolacker hankar sig fram med bruten engelska och vissa svenska fackord som gipsskiva och reglar och toa. Mycket behändigt.

Själva tycker vi att vi behärskar engelska språket bra och svenskan är det väl inga större fel på heller.

Det är därför jag förvånar mig själv med att hitta en östeuropeisk klang och mycket underliga meningsbyggnader, när jag ska prata med polackerna.

Piotr: We need move toa.

Jag: You move toa?

Piotr: Yes, and we need spolknapp.

Jag: I call 9 o´clock. Ask where is spolknapp.

Och så går dialogen vidare. Till lunch idag säter vi oss nog ute vid sandlådan och suger på en termos med surkålssoppa.
Vi nickar mot varandra i samförstånd, lite kargt.

Tillsammans: Very good soppa. Now toa.

Italian Stallion

The Makeover

Status lördag kväll:

I byssjan

Det är bråda dagar på radhusgatan. De börjar kl 07 med ett goood mooorning och sedan är det full fart på betonghackning (som jag kallar det) och väggrivning. Idag har de varit på Hornbach och köpt material, slängt skräp på tippen och faktiskt kissat i vår rabatt.

De är hur gulliga och duktiga som helst, men ta sig upp eller ner en våning för att vattna kobran gör de helst inte. Jag är å ena sidan glad att inte behöva torka slipdammsavtryck varje dag, men å andra sidan lite bekymrad över lavendeln.

Den luktade ju så gott.

Status just nu är att jag köpt världens finaste kakel och att golvet ser ut som på bilden.

Gipshögen på gatan

Det ryker en del när man tar bort en hög sådant här. Nu på kvällen har dimman lagt sig och inköpslistan är färdigskriven. Herr Handy-Man säger helt enkelt vad han vill att vi köpt tills nästa dag och vips så sätter vi av mot K-Rauta och köper värmeslingor, spots och lite annat smått och gott.

Den ljusblå toaletten är numera ett minne blott. Här satsas på vitt, gråsvart och, kanske kanske, den här röda dimmern.

Skön eller hur?

Även i näsborren

Renovering

Om jag skulle ge mig på att rapportera något från Familjen Buzz liv just nu så skulle det stavas s-l-i-p-d-a-m-m.

Överallt mina vänner, överallt.

Tuggummitricket

Och Blåvitt ångar på. Glömde att bloggglädjas lite över det.

På torsdag är det dessutom derbydags, GAIS ska få smaka på förnedringens dryck. Jag tänkte passa på att hylla den här fina kampanjen i samband med detta.

Glädje!

Jag cyklade i morse! Jag har under flera veckor varit på vippen men varje morgon kommit på en förevändning till att som vanligt sätta mig på bussen istället. Jag har skyllt på frost, försovning, regn, dimma, kvällsaktiviteter och opumpade cykeldäck men nu var det slutfjantat på riktigt.

Upp på cykeln och iväg och det är ju faktiskt lite som vi beskrev i vår senaste ut-och-cykla-kampanj; man mår gott.

På Skånegatan blommar körsbärsträden, solen värmer fingrarna så att vantar inte ens är nödvändiga. Och så kliver man in på kontoret med klädsamma rosor på kinderna.

Vad kan jag säga?

Ställ bilen. Ta cykeln!

Lite blött, lite kallt, men gött

Varenda år är det samma visa. Jag är så sjukt sugen på vår att jag släpar med hela familjen, en filt och en engångsgrill till närmsta havsbukt och tänker att äntligen - äntligen - är det vår!

Ungefär en halvtimma senare griper de stelfrusna fingrarna runt äpplemustkoppen och näsan har antagit en blålila kulör.

Men ändå. Lite sol under kapuschongen, gott om frisk havsluft och en bränd korv senare så känns det ändå varmt i själen.

Idag blev det en hel timme vid Hovåsbadet, i hyggligt lä och med trevligt sällskap. Några stafetter, lite klippklättring och sandslottbygge senare gläds vi över rövvärmen i bilen.

Våren är här, lite kall, men den är här.