Kasst

Vi hade laddat för fest igår. En tub med Mentos och en balja te stod framdukade. Brasan knastrade och sjuåringen hade fått tillåtelse att stanna uppe åtminstone första halvlek.

Jag sjöng om Zlatan och vi läste på webben om Conchas chockstart och tabellen såg bra ut och Lagerbäck hade bokat fest med champagne och vi hade guldläge. Råsunda var packat till bristningsgränsen. EM-platsen skulle egentligen bara bockas av. Ren formalia.

Sedan hände... ingenting? Passningssäkre Svensson och tunge Källström på samma mittfält. Av dem såg vi inget. Chippen hann inte röra bollen innan han trampade snett och Elmander lyckades inte med en enda mottagning. Det var snurrigt och stressat och i soffan fick vi bita oss ordentligt i kinden för att inte sprida dålig stämning inför sjuåringen.

Nordirland pressade så snabbt och med så mycket hjärta (precis som sist vill jag minnas) att vi inte någon gång under matchen lyckades hålla i bollen och få till ett ordnat, kreativt, framåtriktat spel. Därför var det som att slänga in ett extra vedträ på elden när herrarna på trean skulle analysera förfallet.

Bosse (som tagits in för att addera den analytiska tyngd Glenn saknar?) hade bara en enda sak att säga. Bosse lät som en gammal repig skiva. (Varför suger TV3 till sig varenda rötet stolpskott som finns i fotbolls"expert"branschen?) Om bara Zlatan och Elmander hade skiftat position (de är båda anfallare) skulle matchbilden se helt annorlunda ut, menade Bosse.

Yeah right.

När Glenn påpekade att Zlatan borde ta en djupledslöpning när Elmander vinner nickduellerna kände vi till och med rökdoften ur Bosses öron hemma i soffan. "Men Glenn, tycker du verkligen att en världsforward ska ta djupledslöpningar?", fräste Bosse.

Ja, jag ser inga problem med det.

Jag ser inga problem med att någon hade tagit lite fler löpningar. Då kanske vi hade festat till det och firat med en kopp Lipton Special Edition i går.

Vi får vänta med att fira helt enkelt. Kanske ända tills TV3 blivit av med landskampsrättigheterna.