Åttiotalet

Igår kväll rotade jag fram några gamla fotoalbum i källaren. Jag tänkte att jag skulle visa barnen ett gäng bilder från mitt utbytesår i Australien 1991, jag mindes att det var lite bilder på mig och koalor, mig och kängurur, mig och blåsfiskar, mig och krokodiler (en del på mig och FourX, det lokala ölet också, men dem bläddrade jag kvickt förbi) som jag trodde att de skulle gilla.

Dessutom tänkte jag att det kunde vara roligt för dem att se att jag inte alltid varit såhär gammal, utan en gång i tiden ung och elegant.

Vad jag inte hade räknat med var nioåringens kommentar vid anblick av första bilden där jag sitter på flygplanet och smilar upp mig:

- Men mamma, varför hade du peruk?

- Det är ingen peruk. Det är mitt åttiotalssvall, svarade jag och kände att det där med fotoalbum från the past kanske inte var en så bra idé. Entusiasmen dog lite i takt med att jag själv formulerade frågorna, inne i mitt lilla mammahuvud.

- Varför har du byxorna så högt uppdragna?

- Varför gick du i t-shirt i herrstorlek och varför satte du upp håret i en sådan där ful klut?

Och så vidare.

Sedan var det någon ledsen koala också. Jag minns inte riktigt.