Dagarna springer iväg, jag vet inte riktigt vart. Jag tänkte jag skulle leta efter dem en dag, på någon bortglömd bakgård eller bakom någon orange container nere vid hamnen. Och medan tiden har fullt upp med att rusa framåt ägnar jag mig åt att spela in radiokampanjer, äta fisklunch, dricka fem koppar kaffe och lyssna på Sigur Ros.
Det var lite lustigt tyckte vi när vi kom till inspelningsstudion i morse. Rösten som vi bekantat oss med via mp3-filer var iklädd en liten hårig kropp med enorm näsa. Han såg precis ut som vi förväntat oss. Som en radiopratare. Och hans röst, hans arbetsredskap, det han säljer per timme är magiskt. Helt perfekt.
Vi tog en espresso och la upp benen på mixerbordet. Han gick igång och kapade i manus, lyfte, pausade, tonade ner och upp. Vi justerade lite smågrejer, och på fyrtiofem minuter var jobbet gjort. Rösten tog bussen hem. Vi andra tog lunch.
Och så har ännu en dag passerat för att aldrig mer komma åter.
No comments:
Post a Comment