Vem är du vem är jag?

Det är få saker som utövar större dragningskraft på mig än olika tester. Tänk att på fem minuter få svaret på vem jag är – egentligen.

I tron om just detta tog jag ett föräldratest på aftonbladet.se/foraldrar. I vanlig ordning tar testet inte mer än två minuter och alternativen är skrattretande förutsägbara. Vad tar ni mig för - ett fullkomligt arse?
Jag svarade alternativ E två gånger, de övriga en gång vardera. Det gjorde mig till den ”präktiga föräldern som inte lämnar något åt slumpen”.

Hoppla. Är det något jag inte ser mig själv som så är det väl präktig. Ta en titt i valfri Barbara-ägd handväska så får ni se själva. Räkningar samsas med tuggummipapper, kontoutdrag med post-it-notes, gamla lypsyl med hänglås.

Men visst är det ruggigt skitintressant att få reda på vem man egentligen är. För jag vet ju hur alla andra är, men vår egen familj har vi så att säga rätt taskig koll på. Kanske för att vi hämtar bits and pieces från alla möjliga kategorier. Oss går ju inte att dela in. Vi är de okategoriska.

Vi ser oss inte som speciellt präktiga, men visst, vi badar barnen två gånger i veckan, klipper naglarna och köper regnställ på Polar´n o Pyret.

Så är vi då ”coola föräldern som softar med barnen”? Som åker på festivaler och helst semestrar i Burma? Nepp. Vi är ju de som åker på välordnade charters med så mycket barnklubb som möjligt. Fast visst händer det att vi tar med barnen på krogen eller på OS eller VM. Helt ocoola är vi kanske inte.

Men ”den lyxiga glamföräldern” då? Som ser parmaskinka och parmesanstavar som fredagsmys? Nja, kanske till förrätt. Men vi har faktiskt både vit soffa och prenumerationer på Family Living och Elle och Damernas och King. Lite glam lägger vi till profilen.

Så då kanske vi tillhör kategorin ”ekologiska och pedagogiska”? De som hellre köper mikroskop, pussel och ergonomiska leksaker än plastgubbar på BR. De som inte tycker att McDonald´s och Disney är speciellt charmigt. Jopp, det är vi, men inte om barnen själva får välja. Så McDonald´s och Disney it is.

Sista chansen. ”Orosfamiljen med gnagande ångest”. De som ständigt oroar sig över sömnbrist, dåliga förskolor, ojämlikhet, konsumtionssamhället, barnsjukdomar, för långa dagar på dagis, vab-dagarna, tvättberget, brist på egentid.
Javisst, till viss del.

Så vad är svaret? Vem är jag? Om vi inte är något är vi då intet?

Innan tidningarna kan ta fram ordentliga tester med mer än hårdnischade psykologiska profiler tänker jag betacka mig.

Det här är ju bara extremt förvirrande.