Jörgen Persson har just tagit sig till semifinal. Jag har blivit allt mindre OS-intresserad, men pingis är fasen en rolig TV-sport. Jag tog mina frukostmackor och kaffe och C-vitaminboost och satte mig i soffan för att följa dramat.
Man måste ju bara säga det att även om han vinner och det är jättespännande och man tycker att han är grym och man är engagerad matchen igenom, så känns ändå segergesterna så... så… så fåniga. Lite gulliga, på sin höjd.
När en tennisspelare eller fotbollspelare spelar hem matchen finns det mängder av kaxiga sätt att brösta upp sig, sträcka armarna rakt ut, dra tröjan över huvudet eller smasha upp en boll på läktaren. För att inte tala om hur en 100-meterssprinter visar för världen att han (eller hon) just blivit världens snabbaste man (eller kvinna).
I pingis gör den som vinner en luftsving med det lilla röda racket och kanske lägger sig på gummigolvet – halvt under bordet – innan han som en grand finale hoppar upp på förbundskaptenen i en plaskblöt koalakram.
No comments:
Post a Comment