Ikväll ska jag ikläda mig rollen som den som under alla mina uppväxtår givit mig kalla rysningar. Den där kåta medelålders tanten med lite för många rynkor, lite för solareibränd hy, lite för många trivselkilon på låren och lite för många starkisar under västen. Den där som lägger an på yngre män, utan någon som helst självkritik.
Jojomensan, ikväll ska fem damer (säkert fler totalt sett, men i vårt gäng) i åldrarna 33 till 36 tjutandes äntra Scandinavium och showen Ladie´s Night. Goddämmit vad här ska skrikas åt glansiga skjortor, nyrakade torson och sköjfriska skämt långt under bältet.
Men först en drink och mingel med likasinnade i baren Womens world.
Ska bli kul det här.
Friday, September 28, 2007
Körigt
Jag har massor av viktiga saker att göra idag. En sak är redan avcheckad; morgonmassagen. Hela jag doftar av varma oljor och svanken känns riktigt ung, inte en dag äldre än 62.
Men dagen är inte slut där. Jag måste också hinna göra en inbjudan till sjuårskalas, gå på lunchdate, äta fredagsgodis och jaga runt på bokmässan.
Det är verkligen ett helvete att få en arbetsdag att räcka till.
Men dagen är inte slut där. Jag måste också hinna göra en inbjudan till sjuårskalas, gå på lunchdate, äta fredagsgodis och jaga runt på bokmässan.
Det är verkligen ett helvete att få en arbetsdag att räcka till.
Thursday, September 27, 2007
En dag i gruvan
Dagarna springer iväg, jag vet inte riktigt vart. Jag tänkte jag skulle leta efter dem en dag, på någon bortglömd bakgård eller bakom någon orange container nere vid hamnen. Och medan tiden har fullt upp med att rusa framåt ägnar jag mig åt att spela in radiokampanjer, äta fisklunch, dricka fem koppar kaffe och lyssna på Sigur Ros.
Det var lite lustigt tyckte vi när vi kom till inspelningsstudion i morse. Rösten som vi bekantat oss med via mp3-filer var iklädd en liten hårig kropp med enorm näsa. Han såg precis ut som vi förväntat oss. Som en radiopratare. Och hans röst, hans arbetsredskap, det han säljer per timme är magiskt. Helt perfekt.
Vi tog en espresso och la upp benen på mixerbordet. Han gick igång och kapade i manus, lyfte, pausade, tonade ner och upp. Vi justerade lite smågrejer, och på fyrtiofem minuter var jobbet gjort. Rösten tog bussen hem. Vi andra tog lunch.
Och så har ännu en dag passerat för att aldrig mer komma åter.
Det var lite lustigt tyckte vi när vi kom till inspelningsstudion i morse. Rösten som vi bekantat oss med via mp3-filer var iklädd en liten hårig kropp med enorm näsa. Han såg precis ut som vi förväntat oss. Som en radiopratare. Och hans röst, hans arbetsredskap, det han säljer per timme är magiskt. Helt perfekt.
Vi tog en espresso och la upp benen på mixerbordet. Han gick igång och kapade i manus, lyfte, pausade, tonade ner och upp. Vi justerade lite smågrejer, och på fyrtiofem minuter var jobbet gjort. Rösten tog bussen hem. Vi andra tog lunch.
Och så har ännu en dag passerat för att aldrig mer komma åter.
Wednesday, September 26, 2007
Tuesday, September 25, 2007
Det var ju det jag sa
Att Wernbloom såg het ut. När jag lägger mig ikväll är det som serieledare och under fullmåne.
Eventuellt även med ett litet leende.
Eventuellt även med ett litet leende.
Operation urladdning
När jag har en känsla för att Blåvitt ska vinna brukar det bli tvärtom. Ikväll möter de GAIS och om de vinner tar de över serieledningen.
Jag vet att jag inte borde känna nåt.
Inte skriva nåt om nåt. Hålla låg profil.
Men jag tycker det ser ut som Pontus Wernbloom är riktigt het.
Jag vet att jag inte borde känna nåt.
Inte skriva nåt om nåt. Hålla låg profil.
Men jag tycker det ser ut som Pontus Wernbloom är riktigt het.
Somliga kan formulera sig bättre än andra
I boken jag läser just nu om en änkeman:
I had a wife. Her name was Hailey. Now she´s gone. And so am I.
I had a wife. Her name was Hailey. Now she´s gone. And so am I.
Vårdar = bloggar
Min lillfjompa har fått feber och sitter med blossande kinder i soffan och tittar på UR. De syr en tröja. Någon gång var tionde minut vaknar hon till ur sin dåsighet och vill baka kärleksmums.
Jag undrar om det är så bra. Kan man baka in feberbaciller i en kaka? Kan en febersjuk ens hjälpa till eller blir det jag som står och vispar chokladsockerkakssmet för mig själv i köket?
Räcker det inte med Pippi under duntäcket och en mugg nyponsoppa.
Mamma måste ju boka hotell i Thailand idag och sköta om sin lilla blogg också. Och kolla fondkurserna och skriva en pay-off.
Det är körigt det här med VAB.
Jag undrar om det är så bra. Kan man baka in feberbaciller i en kaka? Kan en febersjuk ens hjälpa till eller blir det jag som står och vispar chokladsockerkakssmet för mig själv i köket?
Räcker det inte med Pippi under duntäcket och en mugg nyponsoppa.
Mamma måste ju boka hotell i Thailand idag och sköta om sin lilla blogg också. Och kolla fondkurserna och skriva en pay-off.
Det är körigt det här med VAB.
Friday, September 21, 2007
Facebook förstör festen
Jag tror vi har genomskådat varandra.
Ni är inte här längre och jag är bara här som pliktskyldigast. Jag levererar småtråkiga inlägg och ni, ni som fortfarande är här, skummar måttligt intresserat genom dagens lilla futtiga skörd, väljer att inte kommentera och drar vidare.
Till Facebook skulle jag tro.
Den där skiten är addictive. Jag vet, för det är där jag hänger när jag borde göra annat. (Som att skriva en broschyr på gäsp tjugofyra sidor om gäsp byggprocesser.)
Men vi får hoppas och tro att Facebook är en fluga. En snabbt galopperande men lika snabbt övergående trend. Eller åtminstone att nykärsfasen lägger sig snart. Babbans blogg blir ett minne blott.
Vi har ju bara en viss tid på den här planeten.
Ni är inte här längre och jag är bara här som pliktskyldigast. Jag levererar småtråkiga inlägg och ni, ni som fortfarande är här, skummar måttligt intresserat genom dagens lilla futtiga skörd, väljer att inte kommentera och drar vidare.
Till Facebook skulle jag tro.
Den där skiten är addictive. Jag vet, för det är där jag hänger när jag borde göra annat. (Som att skriva en broschyr på gäsp tjugofyra sidor om gäsp byggprocesser.)
Men vi får hoppas och tro att Facebook är en fluga. En snabbt galopperande men lika snabbt övergående trend. Eller åtminstone att nykärsfasen lägger sig snart. Babbans blogg blir ett minne blott.
Vi har ju bara en viss tid på den här planeten.
Wednesday, September 19, 2007
Vem är du vem är jag?
Det är få saker som utövar större dragningskraft på mig än olika tester. Tänk att på fem minuter få svaret på vem jag är – egentligen.
I tron om just detta tog jag ett föräldratest på aftonbladet.se/foraldrar. I vanlig ordning tar testet inte mer än två minuter och alternativen är skrattretande förutsägbara. Vad tar ni mig för - ett fullkomligt arse?
Jag svarade alternativ E två gånger, de övriga en gång vardera. Det gjorde mig till den ”präktiga föräldern som inte lämnar något åt slumpen”.
Hoppla. Är det något jag inte ser mig själv som så är det väl präktig. Ta en titt i valfri Barbara-ägd handväska så får ni se själva. Räkningar samsas med tuggummipapper, kontoutdrag med post-it-notes, gamla lypsyl med hänglås.
Men visst är det ruggigt skitintressant att få reda på vem man egentligen är. För jag vet ju hur alla andra är, men vår egen familj har vi så att säga rätt taskig koll på. Kanske för att vi hämtar bits and pieces från alla möjliga kategorier. Oss går ju inte att dela in. Vi är de okategoriska.
Vi ser oss inte som speciellt präktiga, men visst, vi badar barnen två gånger i veckan, klipper naglarna och köper regnställ på Polar´n o Pyret.
Så är vi då ”coola föräldern som softar med barnen”? Som åker på festivaler och helst semestrar i Burma? Nepp. Vi är ju de som åker på välordnade charters med så mycket barnklubb som möjligt. Fast visst händer det att vi tar med barnen på krogen eller på OS eller VM. Helt ocoola är vi kanske inte.
Men ”den lyxiga glamföräldern” då? Som ser parmaskinka och parmesanstavar som fredagsmys? Nja, kanske till förrätt. Men vi har faktiskt både vit soffa och prenumerationer på Family Living och Elle och Damernas och King. Lite glam lägger vi till profilen.
Så då kanske vi tillhör kategorin ”ekologiska och pedagogiska”? De som hellre köper mikroskop, pussel och ergonomiska leksaker än plastgubbar på BR. De som inte tycker att McDonald´s och Disney är speciellt charmigt. Jopp, det är vi, men inte om barnen själva får välja. Så McDonald´s och Disney it is.
Sista chansen. ”Orosfamiljen med gnagande ångest”. De som ständigt oroar sig över sömnbrist, dåliga förskolor, ojämlikhet, konsumtionssamhället, barnsjukdomar, för långa dagar på dagis, vab-dagarna, tvättberget, brist på egentid.
Javisst, till viss del.
Så vad är svaret? Vem är jag? Om vi inte är något är vi då intet?
Innan tidningarna kan ta fram ordentliga tester med mer än hårdnischade psykologiska profiler tänker jag betacka mig.
Det här är ju bara extremt förvirrande.
I tron om just detta tog jag ett föräldratest på aftonbladet.se/foraldrar. I vanlig ordning tar testet inte mer än två minuter och alternativen är skrattretande förutsägbara. Vad tar ni mig för - ett fullkomligt arse?
Jag svarade alternativ E två gånger, de övriga en gång vardera. Det gjorde mig till den ”präktiga föräldern som inte lämnar något åt slumpen”.
Hoppla. Är det något jag inte ser mig själv som så är det väl präktig. Ta en titt i valfri Barbara-ägd handväska så får ni se själva. Räkningar samsas med tuggummipapper, kontoutdrag med post-it-notes, gamla lypsyl med hänglås.
Men visst är det ruggigt skitintressant att få reda på vem man egentligen är. För jag vet ju hur alla andra är, men vår egen familj har vi så att säga rätt taskig koll på. Kanske för att vi hämtar bits and pieces från alla möjliga kategorier. Oss går ju inte att dela in. Vi är de okategoriska.
Vi ser oss inte som speciellt präktiga, men visst, vi badar barnen två gånger i veckan, klipper naglarna och köper regnställ på Polar´n o Pyret.
Så är vi då ”coola föräldern som softar med barnen”? Som åker på festivaler och helst semestrar i Burma? Nepp. Vi är ju de som åker på välordnade charters med så mycket barnklubb som möjligt. Fast visst händer det att vi tar med barnen på krogen eller på OS eller VM. Helt ocoola är vi kanske inte.
Men ”den lyxiga glamföräldern” då? Som ser parmaskinka och parmesanstavar som fredagsmys? Nja, kanske till förrätt. Men vi har faktiskt både vit soffa och prenumerationer på Family Living och Elle och Damernas och King. Lite glam lägger vi till profilen.
Så då kanske vi tillhör kategorin ”ekologiska och pedagogiska”? De som hellre köper mikroskop, pussel och ergonomiska leksaker än plastgubbar på BR. De som inte tycker att McDonald´s och Disney är speciellt charmigt. Jopp, det är vi, men inte om barnen själva får välja. Så McDonald´s och Disney it is.
Sista chansen. ”Orosfamiljen med gnagande ångest”. De som ständigt oroar sig över sömnbrist, dåliga förskolor, ojämlikhet, konsumtionssamhället, barnsjukdomar, för långa dagar på dagis, vab-dagarna, tvättberget, brist på egentid.
Javisst, till viss del.
Så vad är svaret? Vem är jag? Om vi inte är något är vi då intet?
Innan tidningarna kan ta fram ordentliga tester med mer än hårdnischade psykologiska profiler tänker jag betacka mig.
Det här är ju bara extremt förvirrande.
Tuesday, September 18, 2007
Alla väderstreck i damlandslaget
Någon mer som tycker att det är roligt att både Västberg och Östberg spelar i svenska backlinjen? (Det hade varit ännu roligare om de hade varsin kant, men nu spelar Västberg mittback.)
Idag spelade de mot Nordkorea.
Det tyckte jag var jätteroligt.
Idag spelade de mot Nordkorea.
Det tyckte jag var jätteroligt.
Monday, September 17, 2007
Klockren brytning
Jag och min sjuårige son var på Ullevi i lördags och såg Blåvitt-Elfsborg. Han i sin gulsvarta replika, jag i blå jeans.
Det började ju så bra. 1-0 innan vi ens kommit, vilket gjorde mig väldigt glad inåt men samlat deltagande utåt. Vi åt korv och bilar, drack Pepsi och Festis. Det var mysigt. Det kändes som vi hade det, särskilt efter Wallerstedts 2-0-nick. Det var soligt och skönt, glatt och otvunget.
Vad som hände sedan har jag och Stefan Rehn och Staffan Lindeborg och de trettiotusen som satt på läktarna helt klart för oss. Daniel Alexandersson sätter fart in i straffområdet, Bjärsmyr tacklar bort bollen, får med sig några spinkiga elfsborgsben i momentet efter. En klockren brytning. Tyckte alla utom domaren, Magnus Haglund och en elfsborgare i Kvarnbyn.
Pust och stånk, två bjudningar och två poäng mindre. Sonen var ju glad och på något sätt är det skönt när det blir delad pott. Ingen behöver börja gråta, ingen kan mobba den andre.
Men nu glömmer vi det här. Vi lämnar det bakom oss. För det är nog dags att börja vinna om det ska bli något, Blåvitt.
Det började ju så bra. 1-0 innan vi ens kommit, vilket gjorde mig väldigt glad inåt men samlat deltagande utåt. Vi åt korv och bilar, drack Pepsi och Festis. Det var mysigt. Det kändes som vi hade det, särskilt efter Wallerstedts 2-0-nick. Det var soligt och skönt, glatt och otvunget.
Vad som hände sedan har jag och Stefan Rehn och Staffan Lindeborg och de trettiotusen som satt på läktarna helt klart för oss. Daniel Alexandersson sätter fart in i straffområdet, Bjärsmyr tacklar bort bollen, får med sig några spinkiga elfsborgsben i momentet efter. En klockren brytning. Tyckte alla utom domaren, Magnus Haglund och en elfsborgare i Kvarnbyn.
Pust och stånk, två bjudningar och två poäng mindre. Sonen var ju glad och på något sätt är det skönt när det blir delad pott. Ingen behöver börja gråta, ingen kan mobba den andre.
Men nu glömmer vi det här. Vi lämnar det bakom oss. För det är nog dags att börja vinna om det ska bli något, Blåvitt.
Friday, September 14, 2007
Moves un Portugese
Plötsligt kändes hoppis och skuttis och barngymnastiken och funky kids och baletten och move it och dans hit och dit lite passé.
Och fotbollen och hockeyn och basketen och tennisen lite mainstream.
Idag börjar min dotter i Capoeira.
Och fotbollen och hockeyn och basketen och tennisen lite mainstream.
Idag börjar min dotter i Capoeira.
Blått och vitt och gult och svart
Och i morgon ska den lelle Hysén leka vessla i något som boråsarna envisas med att kalla för derby.
Jag vet inte men jag har en bra känsla. Den säger 2-0.
Jag vet inte men jag har en bra känsla. Den säger 2-0.
Ett särdeles dåligt förslag
Det var såklart många som höll på att sätta makrillen i halsen igår eftermiddag. En sammanslagning av ÖIS, GAIS och Häcken? Det låter som ett riktigt dåligt skämt i mina öron.
Mr Buzz tyckte att tanken var ganska cool, men han och jag befinner oss redan sedan tidigare på olika ändar av skalan av förändringsbenägenhet där Mr är mer progressiv än Mrs. Jag gillar att ha det som det är.
Men FC Gothia? Jag sa redan i morse i vår lite upphetsade diskussion att det skulle bli ett själlöst lag. Att man inte kan döda över hundra år tradition eller grönsvarta fiskar bara sådär. 16 SM-guld down the drain. Visserligen består ÖIS:arnas klack mest av några hundra kids och lika delar äldre direktörer med en klubbpin på club blazerslaget.
En av GAIS-supportrarna skällde på ordförande Wallin i går kväll och sa att "Vi håller inte på GAIS för att de är bra, det är ju hjärta för fan."
Och det är ju just det som är så huvudlöst med förslaget. Vad handlar fotboll om? Vinster? Ekonomi?
Knappast. Det är hjärta, själ, identitet och tillhörighet. Det kan inte en balansrapport ge.
När G-P gjorde ett aprilskämt om en sammanslagning mellan ÖIS och GAIS hade de i alla fall den goda smaken att kalla laget för något härligt göteborgskt.
GÖIS.
Mr Buzz tyckte att tanken var ganska cool, men han och jag befinner oss redan sedan tidigare på olika ändar av skalan av förändringsbenägenhet där Mr är mer progressiv än Mrs. Jag gillar att ha det som det är.
Men FC Gothia? Jag sa redan i morse i vår lite upphetsade diskussion att det skulle bli ett själlöst lag. Att man inte kan döda över hundra år tradition eller grönsvarta fiskar bara sådär. 16 SM-guld down the drain. Visserligen består ÖIS:arnas klack mest av några hundra kids och lika delar äldre direktörer med en klubbpin på club blazerslaget.
En av GAIS-supportrarna skällde på ordförande Wallin i går kväll och sa att "Vi håller inte på GAIS för att de är bra, det är ju hjärta för fan."
Och det är ju just det som är så huvudlöst med förslaget. Vad handlar fotboll om? Vinster? Ekonomi?
Knappast. Det är hjärta, själ, identitet och tillhörighet. Det kan inte en balansrapport ge.
När G-P gjorde ett aprilskämt om en sammanslagning mellan ÖIS och GAIS hade de i alla fall den goda smaken att kalla laget för något härligt göteborgskt.
GÖIS.
Subscribe to:
Posts (Atom)