Vänerkärlek

Vi var ju i Lidköping i fredags. Efter lite krånglande med vägbeskrivningar (jag har lite diffust svaga minnen från vissa områden i min uppväxtstad även om jag bodde där i sjutton år) så hittade vi äntliten fram till våra vänners nyinköpta sommarhus. Precis där Vänern möter land och land möter en snårig gräsbevuxen slänt kan man klättra upp på en alldeles magnifik veranda.

Ni vet en sådan där väl tilltagen sak där man kan ha långbord med kräftskiva. Eller bara två vilsamma rottingschäslonger med fårfällar och filtar och en portabel radio. Där det lämpar sig alldeles utmärkt att dricka punsch, eller te, eller vin eller porter, eller flädersaft eller faktiskt vad som helst.

Det var en veranda som ger blanka fan i om det regnar, är molnigt eller soligt. Det var en veranda som verandor var förr.

Så ska jag också ha det när jag blir vuxen.