Att umgås med ett barn i taget är inte dumt. När man är en hel bökig familj som ska forslas runt – alltid tillsammans – intar man samma konstellation, samma roller, samma samma.
Och visst ser det mysigt ut när man ser en pappa och hans dotter smaska på kanelbullar på ett fik, eller en mamma och hennes son som tar en långpromenad runt sjön, bara för att prata lite.
Ända sedan barnen var små har vi sagt att vi ska försöka göra något med ett barn i taget. Men det blir aldrig av. Okej, någon kattutställning eller hockeymatch då och då, men det är liksom allt.
Men så var en sådan dag planerad i fredags, jag hade tagit ledigt från jobbet och sonen från andra klass. Och förväntningarna var skyhöga. I alla fall från min sida. Nu skulle här bondas! Nu fasen skulle jag ägna all uppmärksamhet åt en styck åttaåring utan att mobilen ringer eller mailen måste kollas.
Vi startade med att åka och tanka. Med full tank åkte vi vidare (lite planlöst) mot Stadium XXL, mest för att han skulle få önska sig någon inför den stundande födelsedagen nästa vecka. När vi kom in och hockeyavdelningen tronade upp sig framför oss skenade pojken iväg på sina smala ben och stora ögon. Himmelriket i butiksform! Han provade (alldeles för stora) benskydd, (alldeles för stor) plock och stöt, (alldeles för stor) målvaktshjälm. Vi kände på klubbor och suspensoarer, underställ och skridskor.
Om han hade fått välja hade vi varit kvar där ännu.
Efter det åkte vi till fiskbilen och köpte lax, till Maxi och köpte dill och mandemassa. Burger King stod sedan på schemat innan vi smet in på SIBA och spelade XBox-tennis nedsjunkna i en soffa. Behöver jag säga att jag fick rejält med pisk fast jag var Federer? Sedan hem och bakade en äpplekaka, hämtade lillgumman på dagis och drog vidare till Upplevelsebadet.
Två timmar och en faslig massa vattenruschkanor senare åkte vi hem, trötta och nöjda.
Vi pratade inte så mycket om livet, men vi hade en trevlig stund.
En väldigt trevlig, opretentiös stund.
No comments:
Post a Comment