På lunchen idag tog vi en promenad till Järntorget av två anledningar. Dels för att vi behövde andas lite i solen, dels för att de har en rätt fin sushi där borta. Vi sneddade över själva Järntorget och hamnade bakom två äldre män. De bar på varsin plastpåse och såg inte ut att ha ett uttalat mål. De bara gick. Pratade. Bar på sina kassar.
En av männen var svart. Han var kort och smal, hade en slokande hållning och hade på sig en uppknäppt rock som såg sticksig och ogästvänlig ut.
Just som vi passerade dem stannade de upp. Den svarta mannen tvärstannade och rynkade pannan. Hans rygg var böjd, kassen vilade i hans hand. Han tittade rakt på sin vän, tog tag i hans rockärm och sa Jag mår inte bra.
Uppfordrande och utlämnande. Tydligt och med eftertryck.
Jag mår inte bra.
Inte på ett sådant där sätt som om han fått ont i hjärtat och behövde sätta sig ner. Nej inte alls. Han mådde inte bra. I själen, tolkade jag det som. Han ville säga det, om nu vännen inte förstått det tidigare under deras gemensamma promenad.
Jag mår inte bra.
Fyra ord som kräver stort mod och stor insikt.
Vad de pratade om sedan vet jag inte, men min sushi fick en tom eftersmak.
No comments:
Post a Comment