Igår var det bokcirkel för hela slanten. Vi mumsade sushi, pimplade vin och sedan satte vi oss till rätta för att prata om omgångens två böcker. Vi var ganska enade allihop om att Mulvaneysboken var förtjusande och att Den ryske vännen var ganska förfärlig.
Jag satt ju och pressade ner det sista av Oates tio minuter innan cirkeln startade, och som en sista desperat åtgärd (för att slippa pekas ut som sämst i klassen) petade jag ner sju olikfärgade post-it-notes på olika ställen i boken.
Det visade sig vara ett mycket begåvat drag. De andra skälvde vid blotta åsynen och jag gick från hopplöst efter till tillbakalutad diva. För med sådan post-its behöver man inte komma med så många smarta inlägg. Det räcker med att man (med halvt slutna ögonlock och säkra fingrar) slår upp boken vid en lila flik och säger något i stil med Som Marianne säger här, på sidan 144...
Ett riktigt bra trick.
1 comment:
Hahahaha! Och nu skall vi skrämma de andra ordentligt!
Post a Comment