Okej då

Jag håller på att göra slut med Babbans blogg, men jag är inget vidare på det. Jag tänkte att om jag ignorerar och inte låtsas om och bara springer min väg, så kanske den slutar springa efter mig. Slutar ringa, knacka mig på axeln, störa mig när jag ska sova.

Men icke. Babbans blogg hänger i, hon tänker minsann inte ge sig så lätt låter hon hälsa. ”Om jag nu varit din kompanjon, din partner, i två och ett halvt år, då kan du plötsligt inte bara höra av dig.”

Kan jag väl visst det. Jag kanske har tröttnat på dig.

”Nej det har du inte. Du behöver mig”, svarar Babbans blogg.

Vet väl inte du, svarar jag tjurigt. Förresten har jag inte tid med dig, jag måste jobba.

”Väldigt vad du jobbar mycket. Då behöver du nog mig mer än någonsin. Jag är ju din…”

Håll tyst nu. Jag orkar inte med dig, jag har massor av andra saker att tänka på.

”… ventil!”

Mmm, det har du kanske rätt i.

Låt mig tänka ett tag till då.

Det kanske inte är slut helt och hållet.

”Jag vet att du gillar mig.”