Ex-vänskap

Mr. Buzz bäste vän genom tiderna gifte sig i lördags. Det är väldigt roligt, men också väldigt sorgligt. Slå dig ner i en skön fåtölj, häll upp en kopp te och sätt på Elegi med Lars Winnerbäck så ska jag berätta varför.

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst

För många år sedan var vännen precis en sådan vän som många bara önskar sig. Varm, rolig, omtänksam, hjärtlig, prestigelös, glad. En sådan man såg fram emot att träffa, det gällde inte bara Mr Buzz utan även mig själv, vår son och andra gemensamma vänner.

Vännen träffar en tjej, blir förälskad, flyttar ihop. Vi tycker det hela är väldigt spännande och kan knappt hålla oss tills vi ska få träffa henne, föremålet för hans kärlek. Det tar lång tid, kan vi nöja oss med att säga. Säkert ett år. Vi har ringt och ringt och ringt och mailat och frågat om vi inte kan komma förbi lite spontant, vi kan ta med ett fikabröd. Det är alltid något annat i vägen. De kan inte, har andra planer. Om de ens svarar i telefonen.

Deras nya lägenhet är inte så ny längre, när vi väl kommer på besök. Vännen har bakat fyra sorters kakor, han har schyssta märkesjeans och sköna möbler. Vi tycker att han har förändrats lite, men så länge han är lycklig spelar det mindre roll. Dessutom var det ju så länge sedan vi träffade honom, och alla förändras ju lite när de blir seriöst förälskade. Och hon verkar mysig. Vi ser fram emot parmiddagar, nästa fika hemma hos oss, nyårsaftnar. Men det blir inte så. Det blir väldigt långt från det.

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Faktum är att det är senaste gången jag såg honom. Jag minns inte vilket år det var, inte vilken årstid, men om jag visste att det var sista gången skulle jag varit mer vaksam på detaljer. Jag minns dock att vår dotter kröp omkring på deras tjocka matta bland en härva av sladdar. Hon kunde inte gå, så det måste varit minst fem år sedan.

Mr Buzz har träffat honom en gång därefter. Han har också skrivit brev, mail, ringt, sms:at. Förgäves. Inte ett svar, inte en replik.

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berättade att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

Ingen vet vad som hände. Inga vänner, inte Mr Buzz, inte jag, inte Gud, inte ens Lars Winnerbäck. Jag antar att han vet själv, att han har det klart och tydligt framför sig. Att han gjort ett val och att inga tvivel i världen rister i honom.

Det är så sorgligt, så sorgligt. Han gifter sig och hans bäste vän är inte där.

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Han fattas oss.