Vi är extremt jämna i badminton, min kusin och jag. Igår kväll drabbade vi samman på bana 9 och även om matchen gick i vågor stod det 1-1 i set och 12-12 i tredje när det återstod en minut av matchen.
Jag kom på mina egna tankar när fjäderuslingen seglar så långsamt så långsamt, trots att jag smashar och smashar. Vid några tillfällen hade jag chockerat både mig och motståndare med att nöta vid nät. När hennes lösa bollar, gång på gång, outtröttligt seglade ovanför mig och jag bara hade att trycka in dem ville jag skrika Die motherfucker, die! Lite som Transformers.
Rödmosiga, sega i steget och med viss yrsel avslutade vi matchen och även om jag gav varenda liten svettdroppe jag hade, nöp den rackarn sista poängen.
Men det spelar mindre roll. Det var väldigt roligt, vi var helt slutkörda och vi fick snackat lite skit.
3 comments:
Optimus Prime...skulle inte tro det va?
Det får mig att tänka på den triathlonen vi genomförde. Slog jag inte dig med någon sekund då också. Hur är dina tävlingsnerver egentligen? Eller är det kondisen det kommer an på???
Tack för god match. Vi ses på en badmintonbana nära dig. Snart hoppas jag!
Hrm, måste nog klargöra ett och annat gällande triatlonen... Slog av på takten dels för att jag trodde att du låg 40 meter bakom, när jag sedan hörde av sambon att du knappade in (två meter innan målsnöret) lät jag dig komma för jag tyckte att det var elakt att dra dig när vi kämpat ihop så länge. Tänkte att vi kunde passera målsnöret skuldra vid skuldra;)
Och vad händer..? Du springer förbi mig!
Badmintonen kan jag däremot inte skylla på vare sig kondis eller teknik! Men nästa gång så...
Kanske nästa vecka?
Post a Comment