Space

Jag tror att alla mår bra om man får lov att skapa sig lite utrymme. Och att man kan säga det, rakt ut, oinlindat, rätt på.

Igår kväll ville åttaåringen sova hos oss, han var lite rädd på kvällen och ville inte sova själv. Vi gav med oss och sa att det gick bra att lägga sig i vår säng och att vi kommer om en stund.

Han somnade, insvept i båda våra duntäcken med ett hårt grepp om sin frottégris. Sängen var varm när vi kom upp och kröp ner. Han ligger så nära, andas fuktigt i mitt ansikte. Drar av mig hela täcket när han vänder sig. Ligger bara på min sida. Det är trångt, men mysigt.

Så i morse satt jag och pillade med bordsplaceringen till bröllopet. Han kom och ställde tusen frågor. Ville spela Buzz. Eller Monopol. Undrade om vi inte kunde gå ut och spela fotboll.

Vi spelade Buzz en stund. Sedan tog jag fram datorn för att kolla mina mail och kanske blogga lite. Mr Buzz (herrn i huset, inte programledaren på TV-spelet) satt på stolen bredvid och ringde ett samtal. Åttaåringen kröp upp i knät och undrade vad jag skulle kolla på. Vi har etthundrafemtio kvadratmeter stort hus, men sitter alla tre på samma kvadratmeter och andas på varandra.

Jag tror att lite halvtaskig sömn kombinerat med uppgivenhetskänslan att jag de senaste femton timmarna inte haft någon som helst privat sfär, la en fin grund för det plötsliga utbrottet.

Jag flydde upp på övervåningen. Stängde dörren och sa åt sonen att gå in till grannen. Lämna mig ifred.

Nu har jag dåligt samvete, men istället för att be om ursäkt skriver jag om det. Jag höll på att ätas upp. Jag behöver mina egna kvadratmeter ibland. Mina egna tankar och tid jag inte behöver redovisa för någon annan.

Nu ligger jag under täcket med gris och skriver.

Det känns skönt.

Speciellt som jag hör åttaåringen leka med grannpojken i sitt rum därnere.

Det är okej att vilja ha egen tid och det är okej att säga det.

Nyårslöften

Det är nyårsafton 2008. Det är något speciellt med nyårsaftnar, så är det bara. Jag är 35, ganska nära mitt trettiosjätte, men känslan är densamma. Ikväll ska vi ha skoj och i morgon ska jag äta kebabpizza och dricka cola.

Barnen är också förväntansfulla. För det första är detta kvällen när man får lov att vara vaken till tolvslaget och se raketerna, men det är också ikväll man får lämna löften inför nästa år.

Lillskruttis satt och kände på sina eventuella löften vid frukosten i morse. Hon kom inte på något riktigt bra. Jag föreslog att ge mamma en puss varje dag, då log hon faktiskt, för det är fortfarande något helt otänkbart men ändå något man kan skämta om. Städa ditt rum varje kväll då?, försökte jag. Eller läsa en bok helt själv?

Näpp. Gick inte hem.

Storebror gillar det där med löften, speciellt om de betalar sig i pengar. (Jag berättade att jag slutade äta godis ett helt år när jag var liten och fick 300 kr för det). Han funderar också fortfarande.

Själv funderar jag på om jag ska lova att ge bloggen ett ärligt försök igen.

Jag tror det.

Men jag funderar lite till.

Första jullovsmorgonen

Liiiite tidigt för min smak, men minnet kommer att sitta inristat länge.

Så det var värt det.

Vi har julledigt

Och det innebär en massa saker. Bland annat att klockan mycket väl kan vara 23.01 (som nu) och att jag ändå är pigg!

Snart ska jag koppla ner lap-topen och läsa några rader till i min bok. Det gäller att vara utvilad i morgon då vi för sjätte gången det här jullovet snörar på oss skrillorna och kör lite hockey. Ikväll åkte vi ner med en påse nybakade äppelmuffins och varm choklad och stannade i två timmar. Det är en jävla drog det där med familjehockey ska jag säga er. Hur kul som helst.

Jag har motionerat tre gånger (sprungit), jag har läst ett par kapitel i min nya bok, spelat två omgångar Monopol, glatt mig åt två program av Stjärnor på slottet och spelat en hel del Wii.

Och det är inte över ännu.

Femåringen och lekkompisen

Femåringen hade inga kompisar hemma i söndags, de var på utflykter lite här och där och hon var uttråkad. Ville leka.

Jag tog fram dagislistan men när vi betat av en sisådär fyra fem stycken och ändå bara fått prata med telefonsvarare tog jag en rövare och frågade om hon inte ville leka med S, en jämnårig tjej i fotbollen.

- Ja det kan jag göra, vad har hon för nummer?, svarade femåringen som i trans. Jag hade nog inte trott att hon skulle våga. De känner ju inte varandra egentligen, går på olika dagis och fotbollen dyker vi upp på med mycket glesa mellanrum. Men vem är jag att bedöma det? Om hon tycker att det är en bra idé så är det väl det?

Sagt och gjort. Hon ringer upp, presenterar sig och sedan är det klar. S hoppade jämfota av iver, hon skulle komma direkt.

De två sprang genast upp på rummet. Sedan ner. Upp. Ner. Lekte kurragömma med storebror och hans kompis. Klättrade i våningssängen, hängde i knävecken. Pysslade med glitter, filttyg, lim, kartong.

De var, som jag och Mr Buzz anade, av samma skrot och korn. Åtminstone i de timmar hon var hemma hos oss. Och visst är det något bra över det där? Att vara fem år och mötas och leka och inte tänka så mycket. Bara känna och göra.

Det borde man ta efter.

Scoopet

En riktigt stolt journalist på Aftonbladet kan idag glädjas över att ha fått med sitt scoop på ettan.

Tack Aftonbladet.

Födelsedag

Idag är en stor dag i familjen Buzz liv. Mr Buzz fyller jämnt. För detta fick han frukost på sängen tillsammans med tre illaluktande men pigga familjemedlemmar samt följande presenter:

Ett armband gjort på dagis i ÖIS färger. (av femåringen)

Ett par skor i brunt skinn. (av wife to be)

13 st dag-för-dag-önskningar att välja bland så som massage, chokladbit, whiskey, en timme själv. (av åttaåringen)

Och med tema lyx damp dessa gåvor ner:

Deostick.

Facial revitalizer. (tar bort små fina rynkor och ger ett yngre, fräschare intryck)

Ett par Falkestrumpor.

Han verkade nöjd!

Myskväll hemma

Vi hade en jättemysig kväll igår, barnen och jag. Mr Buzz var och firade sin annalkande födelsedag tillsammans med ett gäng kolleger, så vi fick se till att gotta oss på egen hand. Åttaåringen gillar att hjälpa till i köket och igår fick han göra salladsdressing till vitkål- och morotsblandningen. Det innebär att det ligger tre kryddmått salt i dressingen, men också ganska mycket mer än tre kryddmått salt på bänken, golvet, tröjan. Det gör inget. Det är roligt om han vill hjälpa till.

Han klagade högljutt över de flesta lukter i går. Först var det lillsyrran som han menade stank! Hon fick inte klänga över honom vid datorn för hon luktade sååå illa. Sedan var det vinägern som skulle i dressingen, den var så skarp att han var tvungen att springa och spotta varannan sekund. Av bara doften.

De tände ljusen, fyra var och sedan är det slagsmål om vem som ska få blåsa ut datumljuset, men igår slog vi fast att den som inte tänt det för dagen får blåsa ut det. Rättvist ska det vara. Frid i hus.
Vi åt biffgryta och de mumsade på ordentligt, vi pratade om julklappar och pannkakstårtor och lite annat. Sedan berättade lillsyrran att hon fått en chokladboll när hon var med kompisen på IKEA tidigare på dagen.

I samma ögonblick som hon säger det vet man ju vad som ska hända.

Så orättvist! Varför fick du äta chokladbollar och inte jag? Storebror kom på att det även var orättvist att han inte fått baka på fritids, inte en endaste gång trots att han alltid räcker upp handen när de frågar vem som vill baka.

Ni förstår kanske vart det barkar? I rättvisans namn fick storebror baka chokladbollar fast klockan var halv åtta på kvällen. Jag badade femåringen i varmt vatten, med mycket duschtvål. När vi kom ner stod han med kakao och smör upp till armbågarna och rullade små, små helt perfekta bollar i kokos.

Vi tog två var och sedan läste vi Julgröten i vår säng.

När de somnade en stund senare skrubbade jag rent köket innan jag fortsatte med min vampyrdeckare.

En riktigt fin kväll.

Om att komma loss

Äntligen!

Moment of Truth

Jo jag gjorde det stora misstaget att som Kontorsråttan föreslog, fråga barnen om vad jag gillar. Lillsnorpan tittade på mig och öste ur sig en rad snabba omdömen:

Du gillar att vila dig, äta, lata dig på gräsmattan, sova, öl, köpa, kramas och pussas.

Hrm, försökte jag, men mamma gillar ju att springa också, träna och spela fotboll med er? Läsa och städa? Baka, laga mat, gå på bio, åka skridskor, leka jage och spela brännboll. Åka skidor, ta en cykeltur, fixa en picknick?

Femåringen tittade tomt på mig. Fortsatte äta sin havregrynsgröt med yogurt, mjölk och chokladpuffar.

Hon sa inte så mycket mer, men det behövdes väl inte heller? Man framstår inte riktigt så som man tror.

Redan?

1-0 Aston Villa efter 35 sekunder.

Jobbigt

Åttaåringen är hos en kompis, lilltjejen med sin pappa på fotbollsträning. Det betyder att jag har en dryg timme själv på soffan. Everton-Aston Villa ska just starta, jag har tänt ljus, dragit på mig mysbrallorna och lagt pläden över mig. Låt den rätte komma in (har börjat mycket intressant) ligger på bröstet och väntar på att bli läst.

Fasen vad livet är jobbigt ibland.

Där ser man

Jag vet att jag har misshandlat er ganska rejält som läser den här bloggen under den sista månaden. Eller säkert längre än så om man ska vara uppriktig. Och det ska man vara.

Igår och idag är faktiskt första dagarna på jobbet som jag har kunnat ta det lite lugnt. Idag har jag en hel timme efter lunch inte riktigt pejl på vilket projekt jag ska sätta tänderna i och än så länge har jag inte tänkt göra så mycket åt det. Jag lyssnar på lite musika och fulsurfar helt enkelt. Njuter. Tar ett varv förbi godisskålen, sms:ar sådant jag glömt senaste månaden. Rensar skrivbordet, bläddrar i Plaza.

Och blev lite bloggsugen. Där ser man.

Kejsaren av Kina...

Åttaåringen introducerade leken Kejsaren av Kina tycker inte om T i morse. Jag och Mr Buzz spelade förstås med och låtsades som vi inte över huvud taget förstod varför kejsaren gillade Lisa men inte Lotta, gurka men inte tomater och så vidare och så vidare.

Femåringen ville också vara med, men det var lite svårt, speciellt med storebrors lite taffliga förklaringar, så det hela slutade med att vi under bilfärden till dagis gick igenom vad femåringen gillade istället för kejsaren.

Du gillar chokladmilkshake och att bada i varm swimmingpool, du gillar godis och gymnastik, rosa och glitter, Philofix och Fem myror, att cykla och leka med kompisar, du gillar pannkakstårta och Kitty, att bli kliad på ryggen och gå till frisören, att lyssna på saga och åka skridskor, att stå på händer och att pussas.

Nej, inte att pussas. Förstås. Men det andra stämmer, så storebror ville gärna ha sin personliga sammanfattning. Det är klart att han skulle få.

Du gillar att spela fotboll och byta Pokémon, äta pizza och chips, Barda och pingis, du gillar jordgubbsmilkshake och Frölunda, att gosa och spela Försvunna diamanten, att baka och läsa, att åka vattenruschkana och Liverpool, att leka med kompisar och att spara pengar, att sjunga och att spela tennis, att bada (inte i badkar) och att lyssna på BWO.

Det var lite häftigt även för oss. Vi känner ju de här två nu, och vad de föredrar är väldigt tydligt. Och mysigt. Men vad som gäller om två år vet man ju inte.

Inte bra för bröllopsformen

Jag vet inte hur era fredagar ser ut på jobbet, men strax efter lunch är detta vad som dukar upp hos oss. Och det är ingen som säger något om man tar en kall öl i kylen för att skölja ner det med heller.

Det är gott, det är fredag, men det är inte bra för formen.