Visst blir man festsugen?

Den har några veckor på nacken nu, men jag kan inte låta bli att tycka att detta är en riktigt riktigt bra reklamfilm.

Eller hur?

Tipset

Och om jag ändå bloggar igen kan jag ju passa på att meddela att jag ägnat mig åt att läsa ut Dödgrävarens Dotter i helgen.

Den var magisk. Jag ger den fem toastar.

Okej då

Jag håller på att göra slut med Babbans blogg, men jag är inget vidare på det. Jag tänkte att om jag ignorerar och inte låtsas om och bara springer min väg, så kanske den slutar springa efter mig. Slutar ringa, knacka mig på axeln, störa mig när jag ska sova.

Men icke. Babbans blogg hänger i, hon tänker minsann inte ge sig så lätt låter hon hälsa. ”Om jag nu varit din kompanjon, din partner, i två och ett halvt år, då kan du plötsligt inte bara höra av dig.”

Kan jag väl visst det. Jag kanske har tröttnat på dig.

”Nej det har du inte. Du behöver mig”, svarar Babbans blogg.

Vet väl inte du, svarar jag tjurigt. Förresten har jag inte tid med dig, jag måste jobba.

”Väldigt vad du jobbar mycket. Då behöver du nog mig mer än någonsin. Jag är ju din…”

Håll tyst nu. Jag orkar inte med dig, jag har massor av andra saker att tänka på.

”… ventil!”

Mmm, det har du kanske rätt i.

Låt mig tänka ett tag till då.

Det kanske inte är slut helt och hållet.

”Jag vet att du gillar mig.”

iTunes

I mina lurar just nu:

Oh Boy med Miss Li. Kom igen katten, det svänger ju!

Alla var där!

Det är inte bara Mia Skäringer som är här. Fröken från barnens dagis satt och sög på en öl i baren noterade vi just.

Lite kvar av dagen

Om en timme ska vi äta fyra-rätters-supé. Kroppen är lite trött efter gympasset, men huden är som en nytalkad barnarumpa efter den ungerska lerinpackningen.

Vi ska ta ett glas champagne i baren innan och om jag bara får tag i lite kontanter tänkte jag ta sex minuter i solariet. (Under mina glansdagar solade man svettigt och glatt minst 30 minuter, vad har hänt?)

Mia Skäringer är här. Jag hörde henne i damomklädningsrummet tidigare. Först bara hennes röst och jag tänkte vad lik roliga Mia hon låter, en helt perfekt imitation, och så vände jag mig mot henne och så var det hon. Kul. Om jag vågar ska jag bjuda henne på en drink och göra high-five med henne.

Sedan ska jag läsa vidare i Dödgrävarens dotter.

Sweet helg!

Spa=vila=lust=blogga

Jag och Mr Buzz rekreerar oss.

Vi är på Spa i Varberg och plötsligt går tiden väldigt långsamt. När man badat, bastat, behandlats, tränat, lunchat och sovit och klockan ändå bara är 18.34. Då är tiden ur led.

Jag har vacklat lite gällande bloggen ett tag, det vet ni som brukar klicka er hit. Den har inte varit förknippad med lust och glädje och inspiration såsom en blogg måste drivas. Jag har inte velat helt enkelt.

Än har jag inte bestämt mig för hur jag ska göra. Jag både gillar den och inte. Den känns som ett ok lite för ofta just nu, jag vet inte varför.

Men nu är jag på spa. Jag har tid och jag kände en gnista lust.

Så nu skriver jag igen.

Sådan far sådan son

När min sambo var liten sparade han ihop pengar hela året för att sedan, i julhandeln, se till att få skjuts till NK och köpa julklappar till familjen. En parfymflaska till mamma, en slips till pappa. Det generösa draget har han kvar och man kan ju (som förälder he he) bara hoppas att det går i arv.

I min barndom tutade jag nämligen iväg till Macken och köpte en cigarettändare till mamma (jag visste ju att hon gillade att röka) och en sådan där liten leksaksbil till pappa (jag hade fått för mig att han gillade bilar, vilket inte var sant och vad han tyckte om en leksaksbil kan man ju bara tänka sig). De spelade glada i alla fall, julen efter när jag köpte en westernpocket (som lirade i allra lägsta B-ligan även på ICA Nyckelpigan) i julkapp till min litteräre far.

Så igår på Fars dag skulle det väl på något sätt ge sig, hur barnen agerade. Vem de liknade. Sonen sprang ner till den lokala livsbutiken med egna pengar och kom hem med en 200 grams Marabou Amigo och ett alldeles för dyrt Till Far-kort från mitten av åttiotalet. Halva månadspengen rök, men han var jättestolt.

Lillskruttis sprang genast upp och pärlade ett halsband och ritade ett eget glitterkort. Inte för att hon är snål utan för att det är den finaste present hon kan komma på. När hennes bror fyllde åtta förra månaden skulle hon bestämt köpa en liten gris till honom, för hon vet att det är hans favoritdjur.

De är givmilda och de ger med hjärtat och med en uppoffrande del av plånboken.

Det känns fint.

Sådan mor sådan son

I helgen var jag och åttaåringen på en liten utflykt längs söderleden. Där, precis mellan motorvägen och sjunde green på golfbanan, låg en voltad bil på taket och såg häpen ut. Jag blev också häpen, för jag pekade och stirrade och höll på att tackla till bilen i omkörningsfilen så märkligt såg det ut.

- Oj då, sa jag.

- Om du koncentrerar dig på att köra bilen så letar jag efter bilvrak, säger den lille passageraren med ett vitt, krampaktigt tag i bildörren.

Om du låter bli att låta precis som din mor så har vi en överenskommelse, tänkte jag.

Men det sa jag inte.

Vykortet

Klicka på bilden för att förstora den!

Just när man börjar packa ihop sig för helg fick man sig ett gött flabb.

Vackert var ordet!

I´m losing it

Jag har tappat geisten för min blogg! Det kommer knappast som en överraskning för dig som följer Babban, för mindre frekventa och mer ointressanta inlägg har bloggen sällan skådat. Jag tror att det är lite mycket just nu, jag varken har tid eller lust att reflektera över saker och ännu mindre tid att formulera dem.

Så här är det: Jag ger mig själv en chans till. Om jag inte piggnat till under helgen och fyllt på med tankar tar jag helt enkelt en time-out.

Det kanske är dags för det.

Förvalta har jag aldrig varit särkilt bra på och kanske har bloggen blivit något som jag mest håller vid liv. Jag ger den ingen energi och har inte gjort på ett tag, då är det heller inte givande för någon.

Men vi ger det över helgen va?

Jag ska sova, springa och må gott. Kanske räcker det för att komma igång igen.

Ulf Rondell fick femma

GP ger Lundell en femma och jag är glad att jag var där. För så är det. Det finns vissa konserter man inte vill ha missat. Det här var en sådan.

Jag kommer nog inte att gå på så många fler Lundellkonserter. Jag kommer inte heller att köpa några fler skivor eller ens sätta fart och lyssna på dem jag redan har.

Men jag är glad att jag var där. Det var riktigt mäktigt och det är ett gott och glatt minne att lägga i bankfacket.

Härligtx3

Härligt! En hel arbetsdag har passerat och det är dags att ta av sig lurarna och sätta av till gymmet. Jag har bokat in ett spinningpass som börjar om tjugofem minuter och därefter ska jag på Ulf Lundell i Konserthuset. Unplugged sägs det.

Härligt igen!

Hemma efter att ha varit borta

Det börjar allt mer likna ett avrapporteringsställe det här. I helgen var vi i Stockholm hela lilla familjen. Det var en helt enorm energikick att lämna ett gråmulet men kylslaget Mölndal för tre dagar i storstaden.

Här besöktes Vasamuséet, Livrustkammaren, slottet, Vickan och deras köttbullar, musikalen Sune, Urban Outfitters, charmiga restaurangen Koh Phangan och inte minst vänner vi allt för sällan träffar.

Jag vet inte om det är något Stockholmskt, men vi drack minsann champagne till middagen både fredag och lördag kväll. Festligt värre! Bortskämda och mycket nöjda åkte vi hem till Götet när mörkret sänkte sig på söndagskvällen.

Nu vardag.

Hektiskt

Ni undrar väl om Babban lever? Jodå det gör jag allt.

Men jag har lite annat att stå i också.