Så här i valtider blir jag extra schizofren. Jag vet inte om det handlar om att vara ett barn av sjuttiotalet i solidaritetens tecken eller vad det är. Jag minns inte mina föräldrar som politiskt aktiva eller ens politiskt tydliga.
Jag minns å ena sidan Björn Afzelius. Å andra sidan Abba och Rolling Stones.
Idag är jag å ena sidan egenföretagare och anser mig själv vara hyfsat liberal. Å andra sidan har jag grundvärderingar som bygger på att hjälpa de svagaste.
Fan vad det är svårt. Jag är 33 år och har en navelsträng till sjuttiotalet som är grövre än en båttamp.
Ge mig en Top hat så ska jag tänka på saken.
Jag har ju hela helgen på mig.
2 comments:
Ibland är det svåra faktiskt ganska enkelt. Varför tar du inte och läser dina egna blogg-inlägg och ser vad du där skrivit. Det du skriver och kommenterar innehåller nog en hel del av dina grundvärderingar oavsett om det handlar om natur, fotboll, partyteman, ryggtavlor eller boktips...
Och sedan är det nog inte en Top hat som kan hjälpa dig - det är en Päronsplit (med pärongåta/päronrekord)
Visst längtar man tillbaka till 70-talet då vi hade två härliga TV-kanaler som visade program ända till kl 22.30 på fre/lörkvällarna. För att inte tala om när vi bänkade oss framför TV´n för att se SVT´s stora satsning: Nygammalt.
Behöva se en massa CP-skadade dalmasar dansarunt i folkdräkter till tonerna av Bosse Larsson. Vad man saknar den tiden.
Post a Comment