Live är alltid live

Morgon-TV när det är som bäst!

Lite som Ronaldino.

Jag är med i veteranlaget i fotboll... och det har startat minst sagt knackigt den här säsongen. Veteranernas veteraner brukar skryta om att de minsann brukar vinna den här serien, men i år har segrarna lyst med sin frånvaro. Jag tror ändå inte att det beror på de fem nyförvärven (läs: föryngrarna) av vilka jag är en. Vi är ju eeeehh... nästan vältränade. Eller tränade i alla fall.

Idag vann vi med 6-2 hemma på gruset. Vi spelar verkligen bedrövligt, men kul är det.

Och Barbara gjorde minsann tre mål.

Nu sitter jag här och funderar på om jag ska ta ett foto på min blånagel och lägga ut. Vad säger ni? Vem är för och vem är emot?

Big Time Loser

Ibland blir det så tydligt. Jag går till jobbet varje dag och missförstå mig rätt – jag älskar mitt yrke. Men jag, som inte vinner guldägg eller guldlejon eller ens guldnycklar, jag är egentligen inte med i matchen.
På vår byrå sitter vi och inspireras av bra reklam på nätet, i tidningar, på TV. Vi diskuterar, sågar, hyllar och i vissa fall dreglar. Sen skapar vi – skit.

Och vi vet om det. Ändå kallar vi oss reklammakare och jag tror att de som inte jobbar i den här branschen kan tycka att vi har det ganska gott. De kanske till och med fått för sig att vi är framgångsrika. Då vill jag här och nu förgöra den illusionen.

Vi är, som min copykollega uttryckte det, de största av förlorare. De som varje dag vill någonstans, men som sitter fast i sorgliga broschyrproduktioner och införsäljningsfoldrar mot återförsäljare.

”Big Time Losers. Det är du och jag.”

Så, då vet ni. Om ni någonsin trott något annat.

Tubsockar och skosnören

Här en helt fantastisk liten film, om jag lyckas med länkar och annat lurigt.

Mitt tips; se den två gånger.

Släng dig i väggen Modern Teknik

Jag vet inte hur man lägger ut låtar. Jag vet inte hur man delar med sig av rörlig media. Jag vill ha en MODERN blogg, men jag har ta mig fan ingen aning hur man gör.

Idag hade jag tänkt att dela med mig av Springsteens tolkning av "We shall overcome" till rubriken "Släng dig i väggen Birgit Friggebo". Det går, som den uppmärksamme kan räkna ut, inget vidare.

Någon som vet? Tacksam för tips.

Tills dess - ännu en stillbild, visserligen en snygg sådan.
Håll till godo.

Visdomsord en måndag morgon

Leon Nordin är en gammal reklamguru som kläckte ur sig en massa visheter. Som den här:

"Vid kriser vågar inte medelmåttorna hålla sig framme, av rädsla för att göra bort sig. Det blir kreatörerna som får ta över, som får ta risken och finna lösningarna. Sen efteråt kommer medelmåttorna fram igen och ska lägga fingrarna i gröten."

Det gäller ju säkert fler branscher, inte sant?

T-A-C-K

Ni löper alla en liten risk, ni som umgås med Barbara och berättar bitar ur era liv. Små skärvor som gör intryck och som jag sedan helt hänsynslöst bloggar ut.

Varsågod alla andra, (och tack A, du vet vem du är.)

Min vän som skulle anteckna namnet på den högt uppsatta chefen på ett ännu större västsvenskt företag i samband med en bokning.

A: Och ditt namn var…?
Kunden: Maud (följt av ett efternamn som inte påverkar historien).
A: Maud var det ja, hur stavar du det? M-Å-R-D?

Fortsättningen får ni tänka er själva.

C B

you may not believe it
but there are people
who go through life with
very little
friction or
distress.
they dress well, eat
well, sleep well.
they are contented with
their family
life.
they have moments of
grief
but all in all
they are undisturbed
and often feel
very good.
and when they die
it is an easy
death, usually in their
sleep.

Charles Bukowski

Age of Terror

Med "Terrorism has changed the way we view the world" fortsätter Discovery Channel att imponera i print.

Stort.

Sonen fyller sex i höst och jag kämpar som bäst med att släppa honom lite, lite längre än utan synhåll. Inte lätt, men rötter ska bli vingar och han, som fåfängt speglar sig på morgonen och använder kammen som mikrofon, tycker ju att han är STOR.

Idag har han sprungit till sin nyfunne vän, en gata bort, tre gånger. Första gången vågade han inte ringa på. Andra gången fick pappa följa med men han var inte hemma. Tredje gången....gillt?

Nä, nu kom han precis tillbaks. Han lär få springa några gånger den här sommaren.

Det är stort.

Mycket kan man säga om min sambo.

Han är bra på det mesta. En fantastisk pappa, en skön snubbe, Barbaras dröm.

Men fotografera, det kan han inte.

Inte undra på att han tycker att inköp av en Canon EOS 350D för hushållskassan är "riktigt onödigt".

Ensam hemma utan förpliktelser

Sambo och två barn ska till Maxi och handla helgmaten. Jag blir lämnad ensam hemma utan förpliktelser. Det här är, och om det är vi ense min sambo och jag, veckans höjdpunkt. En timme i lugn och ro.

Så vad ska jag göra? Sova? Läsa Offside? Läsa boken om Storytelling eller den om Hillary Clinton? Jobba en stund? Plocka undan, diska eller bädda? Slösurfa? Börja med maten känns förnuftigt, men det är liksom inte tanken med en timma ensam hemma utan förpliktelser.

Tick tack. Klockan går, måste bestämma mig.

Om en halvtimme kommer jag fortfarande sitta här, läsa om Sverige-Finland och fundera på vad jag ska göra. Om 55 lämnar jag 0-0-matchen för att ta itu med disken.

What a waste. Jag går och lägger mig. Ska bara bädda barnens sängar och skura toaletten först.

42 minuter kvar.

Lysande lösning

Det skuttar alltid till lite extra när man hittar genomtänkta kommunikativa lösningar.

Som den här. Ett visitkort. Men ändå.

Frans my man

Frans, den lille coole sjuåringen som sjunger om Zlatan i "Who´s da´man" satt i morgon-TV-soffan i veckan. På frågan om vad Zlatan tyckte om låten svarade han på klockren skånska:

"Det är den bästa låt han inte har hört."

Zlatan skrattar!

Av någon outgrundlig anledning är det så fantastiskt roligt att följa svenska VM-truppens uppladdning inför Tyskland. Vem bor med vem? Hur paras de ihop när de spelar två-mål? Och framför allt – är Zlatan avslappnad och tillfreds?
Det verkar så.
Och om sexton dagar smäller det. Den nyinköpta LCD-TV:n i 32-tumsstorlek bara väntar.

Poff.

First try.

Okey. Här är jag nu, på väg att hänga ut Barbara Buzz i cyberspace.

Hon är så redo hon kan bli.

Ska ägna dagen åt att komma på vad jag egentligen vill säga. På min första egna blogg.

Tjing.