Stort.

Sonen fyller sex i höst och jag kämpar som bäst med att släppa honom lite, lite längre än utan synhåll. Inte lätt, men rötter ska bli vingar och han, som fåfängt speglar sig på morgonen och använder kammen som mikrofon, tycker ju att han är STOR.

Idag har han sprungit till sin nyfunne vän, en gata bort, tre gånger. Första gången vågade han inte ringa på. Andra gången fick pappa följa med men han var inte hemma. Tredje gången....gillt?

Nä, nu kom han precis tillbaks. Han lär få springa några gånger den här sommaren.

Det är stort.