Jag känner mig lurad.

I år var det tio år sedan jag och min sambo träffades och bestämde oss för att fortsätta träffas. En av många anledningar till att tycke uppstod, från min sida, var att han var - är - påläst, intelligent, allmänbildad och intresserad. Det största av hans intressen rör sig kring Andra världskriget och dess pansarkryssare, bunkrar, strategier, bakhåll och generaler. Lite rart, jag var klart imponerad.

Men något har hänt. Prenumerationen på Populär historia, de fyrtio dvd:nerna om Churchill och de tunga böckerna lever visserligen kvar. Men allra mest sitter han och avlossar salvor i spelet Call of Duty på sonens Playstation.

Jag brukar gå och lägga mig till knattret av automatvapen och en och annan svordom. Och känner mig lite lurad. Jag trodde ju att han var ett professorsämne.