Tuesday, November 13, 2007

Herr Droppfinger

Det börjar dra ihop sig till avfärd nu, det märks i allt vi gör. Visst, vi är på jobbet och i skolan och på dagis, men egentligen är vi inte riktigt där. Vi är i ett annat medvetande. Vi väntar. Och då kan man inte göra så mycket annat.

Så när Mr Buzz igår reste sig från soffan och tog tag i bordskanten så gjorde han det ungefär som vanligt. Det var bara det att det hördes ett knackande från fingertoppsleden som han inte hört förut.

Kras.

Sedan hängde översta leden på fingret likt en slokande nacke. Fräscht. Den gungade av sig självt, den värkte inte, men den gick inte att få tillbaks i sitt ursprungsläge. Så det fick bli akuten och skena igår kväll (inget var brutet, en sena hade gått av).

Som om vi inte har annat att tänka på just nu.

3 comments:

Anonymous said...

Fyyy, långresor över halva jorden är inte bra för miljön.....

Lisa and Anders said...

Men jag åker kollektivt till jobbet! Och själv - inga flygresor..?

;)

Anonymous said...

Nä, har inte råd.....