Det ser ut som att jag är här. På jobbet tror de att jag faktiskt sitter här. De ser ju mig. De pratar om projekten som om jag lyssnar och bidrar. De tycker att jag blev snygg i håret efter klippningen igår och de undrar om jag ska med på lunch.
Men hur kan jag göra det när jag inte är här?
Jag är ju redan på Koh Lanta. Under en palm, i svag bris, med sand mellan tårna, lite trött i armarna efter en volleybollmatch. Jag ligger ju och tittar genom solkrämskladdiga solbrillor på hur barnen köper färsk mango och papaya och hur stor sjuåringen känner sig som för sköta betalningen.
Ser de inte det?
1 comment:
Jo, det ser vi. Men vi ignorerar att du skall åka, vi tänker inte ens försöka sakna dig. Gris.
Post a Comment