Om man går ut på en fotbollsplan och har nittio minuter framför sig, och är rädd, då vet alla som spelat fotboll (eller bara haft nittio minuter framför sig) att det inte brukar sluta bra.
Det slutade bra igår, för Blåvitts del. I alla fall, skulle jag vilja tillägga, för räddare fotbollslag var det länge sedan jag såg. Jag har visserligen inte sett så mycket fotboll live sedan guldet bärgades en regnig oktoberdag i fjol, men ändå. Jag såg P00 spela med betydligt mer mod i lördags på en grusplan i Billdal.
Jag vet inte riktigt vad de var så rädda för heller. Sundsvall var det knappast, även om de tilläts forsa fram några enstaka gånger. Den skrämmande arenan? De suckande 6 600 på läktaren? Stefan Rehn? Svett? Blåmärken?
Som det såg ut igår så ställde Blåvitt knappt ut skorna. De doppade ner stortån, på sin höjd. Rädda för att bli blöta.
De vann i alla fall och det gladde mig när jag hoppade upp på cykeln just när solen gjorde ridå, en ganska nära sommarlik kväll i Göteborg.
No comments:
Post a Comment