Visst är det en fantastisk utveckling? Fysioterapeuter i varje allsvensk klubb tar fram detaljerade planer för hur spelarnas muskler och leder och skelett ska hanteras för att få bästa möjliga effekt. Det sätts in chip i kläder, det övervakas med hundratals kameror, det mäts exakta löpmeter under match, det mäts topphastigheter och antal cm bolltransport.
Vem kunde innan mätningarna tro att en målvakt springer nästan 7 km under nittio minuter? Så visst är de intressanta, mätningarna (dessutom brukar det vara så att det lag som springer mest, vinner mest).
Men ändå. Blåvitt har till och med infört ett iskallt och obligatoriskt bassängbad direkt efter match. (Är det inte hemmamatch har de med sig en uppblåsbar pool) Denna fylls med iskallt vatten och isbitar och alla spelare måste bada i mellan 4 och 6 minuter. Fyskillen menar att slaggprodukter försvinner fortare och att man återhämtar sig snabbare på det sättet.
Jag undrar vad som hände med en sockerdricka och en banan.
För likförbannat blir vi besvikna. Hur mycket mumbo-jumbo vi än håller på med så flabbar ändå verkligheten oss i ansiktet.
Inte spelar vi bättre boll än på Torbjörn Nilssons tid? Det verkar som det fortfarande handlar om svett, mod och vilja.
No comments:
Post a Comment