Tuesday, April 22, 2008

Vad står "K":et för by the way?

K-Rauta. Vilket jävla mongotillhåll. De gul- och gråklädda miffona som springer omkring där ute kan varken serva sina kunder i butiken eller när de kommer till kassan. I butiken är det stört omöjligt att ens hitta någon som jobbar. Oftast står de och pratar skit om chifen bakom en hög med trall eller så ser de bara allmänt busy ut med en tumstock nerkilad i de pösiga grå brallorna.

På lunchen drog jag dit för att byta 9 meter golvvärmeslinga mot 7 meter. Ärendet gick med K-Rauta-mått mätt relativt smidigt (dvs man har inte behövt leta upp någon att fråga i butiken) när jag stegar fram mot kassan.

Där sitter en tjugoårig bitter kassörska och "hjälper" mig med min retur och mitt nyinköp. För att göra en lång historia kort; vi hade en kupong på 10% rabatt vid förra köpet, den varan som nu skulle lämnas i retur. När jag nu kommer med den vara jag vill byta till förstår ni själva vart det barkar antar jag?

Visst, jag får tillbaka pengar för vara 1 (returen) minus rabatten, men jag får betala fullpris för den nya varan!

Nu visste inte den hennafärgade bruden i kassan vem hon hade framför sig. Hon kände inte till historien om Audi, om frisör-Jessica eller de andra som jag likt ett blodluktande rovdjur inte släpper taget om tills de sprattlar, kvider och ber om nåd.

Jag frågar (till det yttre lugn) om varför jag inte får 10% rabatt på min nya vara.

- För att du redan använt rabatten. Den gäller bara en gång, svarar hon.

- Men jag har ju inte alls använt rabatten, hävdar jag. Jag återlämnade ju varan.

- Så är det i alla fall, säger tjejen och stämpar ut kvittot. Eller hur, Kicki?, säger hon och vänder hon sig mot sin kollega på andra sidan kassan.

Kicki nickar medhållande. De hade haft en annan kund som sa samma sak, men då svarade de helt enkelt samma sak. Att kupongen satt på ett annat papper och då kan de inte ge 10%.

Här finns två val. Det ena är att sura, knyta näven i fickan och mumla att det är för jävligt. Det andra är förstås att be att få prata med hennes chef.

Jag valde alternativ nummer två. (Med viss tvekan eftersom Yannick Tregaro och Emma Green stod bakom mig i kassakön, men jag tänkte att de kanske tyckte att det var underhållande)

Chefen kom och "för den här gången" fick jag så tillbaka mina 400 kr.

Sedan hade de inte tid att älta den här frågan mer, för de skulle på internutbildning.

I kundvård, hoppades jag när jag såg dem hasa iväg i sina betonggrå kläder, i koncernen fyrahundra batonger fattigare.

4 comments:

Anonymous said...

Det är bra! Stå på dig!

Lisa and Anders said...

Alltid!

Anonymous said...

Hallå
Vad tänker du med
Självklart så har tjejen i kassan fått hur hon ska svara av den chefen som kom till dig senare och körde över henne totalt.
Men den som skriker mest vinner jun alltid......
Synd att sådana som du förpestar livet för kassa tjejerna.

Anonymous said...

Hallå
Vad tänker du med
Självklart så har tjejen i kassan fått hur hon ska svara av den chefen som kom till dig senare och körde över henne totalt.
Men den som skriker mest vinner jun alltid......
Synd att sådana som du förpestar livet för kassa tjejerna.