Tidigt i morse ringde telefonen. Det var en klasskompis till sjuåringen som undrade om han ville vara med och spela fotboll på skolans plan, de var en sex-sju killar från klassen som tänkte dra dit och skrapa knäna mot gruset en stund.
Visst, svarade sjuåringen och sprang upp för att byta om. Jag föreslog att vi skulle cykla dit, men det ville han absolut inte. Efter ett tag visar det sig att anledningen till varför han inte vill cykla inte är att han är lat som man skulle kunna tro, utan att han tycker att hans cykel är på tok för lökig.
Och när vi kom ner till fotbollsplanen och jag såg grabbarnas mountainbikes stå lutade mot varann så förstod jag. Det går snabbt i barnmodet. Cykeln vi fick ärva av en granne, vars son är fem år äldre, ser ut att tillhöra min egen barndom.
Nu har vi varit och köpt nytt. Just nu kan man se en styck mallig sjuåring cykla gatan upp och ner på det här monstret.
No comments:
Post a Comment