Just nu läser jag Bill Clintons bok Att ge. Den handlar mycket riktigt om just att ge, av sin tid, av sina pengar, av sig själv. Bill själv har gett ganska mycket kommer det fram, men han delar även med sig av en hel del solskenshistorier om människor som ingenting har, men som ger ändå.
Också något helt annat:
I bioaktuella filmen Nu eller Aldrig med Jack Nicholson och Morgan Freeman träffas de båda männen i samma sjukrum och pratar om de saker de ville se, göra och åstadkomma i sina liv – innan de dör. Med sin Bucket list som kompass sätter de av för att bocka av listan.
Detta är min spaning.
Mänskligheten håller på att vakna upp från sin törnrosaslummer. Livet har i många århundranden handlat om överlevnad. Om att ha mat på bordet, tak över huvudet. För oss i västvärlden är det inte längre bryderier som upptar hela vårt engagemang, utan vi kan istället ägna perverst stora mått energi åt mode, teknik, inredning, design, semestrar, bilar och gud vet vad. Och när vi tröttnat på det står personlig utveckling högt på agendan.
Så när vi nu så sakteliga vaknar, gnuggar sanden ur ögonvrårna och får ett glas vatten för vår torra strupe kommer våra första ord att vara:
Jag vill leva. Inte på låtsas, utan på riktigt. Inte i väntan på att det riktiga livet ska börja. Jag vill trampa mitt eget vin, jag vill se pyramiderna och jag vill koka en egenfångad krabba. Jag skiter i pengar, jag ger blanka fan i ny bil, juveler och båt. Om jag ska se pyramiderna behöver jag några lessna pund i fickan, men mer än så är inte nödvändigt.
Och i rasande fart gör vi våra egna "Bucket lists". Vad jag vill hinna med innan jag trillar av pinn (och den får inte ha några monetära mål). Jag har just påbörjat min, för tillfället har jag bara kommit på tre saker som känns viktiga.
- Jag vill gå en fotoutbildning (kan tänka mig att även gå en kurs, men det får inte vara för grund)
- Jag vill baka surdegsbröd (för varje gång jag tänker att jag ska göra det ser jag att det ska jäsa i 48 timmar och det har jag inte ännu haft tålamod med)
- Jag vill besöka Rom, och Provence.
Tanken är att man ska komma på fler, betydligt fler. Sedan ska det också bockas av! Varje halvår inventerar man sin lista för att se vad som klarats av och vad som återstår.
Och kanske fyller man på med lite nytt.
Tänk till du också!
No comments:
Post a Comment