Jag skulle ta bussen i morse och kom lagom för att se att den låg fyra-fem sekunder före mitt schema. Jag insåg att jag var tvungen att börja springa med datorn och väskan och A3-blocket under armen, för att hinna ikapp den innan dörrarna skulle gå igen.
Jag sprang fort. Sådär fort så att hälarna slog i baken på riktigt sprintervis. Tror du gubben stannade kvar den extra sekund som det skulle kostat honom?
Naturligtvis inte.
- Jag är väl ingen förbaskad serviceinrättning, tänkte han buttert bakom ratten, klämde igen dörrarna och pyste iväg.
Och jag som i vissa lägen inte beter mig speciellt balanserat, gav papperskorgen bredvid ett ordentligt rapp med paraplyet innan jag skrek Jävla rövjävel efter honom.
Moget, eller hur?
1 comment:
"JÄTTEMOGET"
Post a Comment