Korsika var inte så dumt.

Jag vet inte om det bara är jag, men jag längtar tillbaka.

Puss på dig pappa.

Min pappa säger att jag inte är riktigt klok. För hur kan man säga upp sig från en fast tjänst, med bra betalt? Så gör man bara inte. Man härdar ut.

Men någonting har hänt med vår generation. Vi härdar inte ut speciellt bra. Vi värnar livskvalitet före trygghet, sätter tid före pengar. För vi har ju redan allt.

Det här är ett av de största besluten jag fattat (både man, barn och hus kändes enkla i sammanhanget), men att kasta sig ut i egen-företagar-härvan, det kan jag säga mina vänner, att det är stort.

Speciellt som de höjer räntan. Och elpriserna rakar i höjden. Och börsen går åt helvete.

Jag gör det ändå och jag är jävligt stolt.

Puss på dig pappa.

Efterlysning!

Den lille kan inte vara en dag över åtta. Han spelar triangel. Den större är säkert ett år äldre, åtminstone ett huvud äldre, av det rundare slaget och han blåser i ett munspel. De står upptryckta i en port i Haga, framför dem ligger ett uppfällt munspelsfodral. Tomt.

Jag hinner inte reagera. Plöstligt är jag jämsides med dem och jag hinner kasta en blick från längst ut i ögonvrån. Jag återfick aldrig fattningen, var på väg till ett möte och hade bråttom. Men de båda pojkarna fick mig att se tre tjejer dansa och mima i Särnmarkshuset i Lidköping 1984. I turkos, röd och blå tröja. Diggi-loo Diggi-ley. Vi hade bandspelare, men stod lika upptryckta mot närmsta vägg och hade en mössa till myntkopp.

Jag tror vi fick ihop 37 kr på en hel dag. Och ett erbjudande om att uppträda på UG (Ungdomsgården).

Jag borde stannat, kastat i en femma och bjudit på ett leende. Men jag reagerade för sent, jag hade för bråttom.

Så om någon ser den spelande duon i Haga, lägg i en slant från en speleman till en annan. Jag betalar igen.

To be continued.

Tärningen är kastad som den gode Ceasar (?) sa. För alla er som är involverade i mitt yrkesliv. Spänningen går att ta på. Intrigen tätnar. På fredag kommer upplösningen.

Pärlan.

Igår krånglade jag hem min (hushållets) nyinköpta, tunga cykel bak i bilen. Från och med nu ser ni mig mest susa runt med cykelkorg, damstyre och lågt insteg.

Fantastiskt skön, gung i den handgjorda lädersadeln. Och nej, jag får inte provision av Skeppshult. Jag skriver det här ändå.

Oooops.

Idag har jag inlett diskussioner med chifen om min anställnings vara eller icke vara.

Hoppsan. Hängslen, livrem, fallskärm, flytväst - get out of here. Jag kanske hoppar. Utan er.

Skyll dig själv, Van Basten.

Portugal-Holland har just blåsts av. Herregud. 10 gula och 4 röda kort och ett vilt kämpande Holland som ville få till en kvittering. 10 dumma varningar, 4 dumma utvisningar, 1 domare som tappat koncepten.

Men allra dummast var ändå Van Basten. Här har man Ruud Van Nistelroy på bänken. Och väljer att hålla honom där.

Så frågan är - vad har hänt? Det här är ju jättespännande. En av världens pålitligaste målskyttar och så väljer coachen att byta in en högerback och några andra osexiga alternativ. Hihihi... ser fram emot att läsa hela skvallerpressen för att få information om vem Ruud mobbat/slängt en sko på/bäddat säck för.

Van van van. Holland är utslagna.

Litet tips.

Jag vet inte om jag är helt efter, för den här boken skrevs 1995 men på semestern sträckläste jag "Poeten" av Michael Connelly.

Läs den i sommar.

Strand vs Plage

Franska har en något fiiinare klang än de flesta andra språk. Qui?

Som Plage. Me like.

Non-smoking-annons

Vi är hemma.

Det gick för fort. Fyra månaders väntan och så är man plötsligt hemma igen. Ska jobba i morgon liksom. Det känns tomt och inte alls som i Ving-reklamen "Känslan sitter kvar länge".

Det kanske är så här svenska landslaget känner sig?

VM-lågan som slocknade

Det har varit ganska lustigt att ha en 14-tums TV med randig bild och franska kommentatorer (visserligen Arséne Wenger, men fattar man ingen franska måste det betecknas som överkurs) och se hela VM-intresset falna. Från fullständig kalenderbitare som bara häromdagen liknade VM vid "julafton för en treåring, men bara vart fjärde år) till en som ljumt sippade en minibars-Kronenburg i mörkret i dubbelsängen till Sverige-England.

Så ikväll, Sverige-Tyskland. Avspark 17.00 och vår buss till flygplatsen avgår från hotellet kl 17.45. Och jag bryr mig knappt. Kanske beror det på avsaknaden av eget spel, de bleka superstjärnorna (inte du Freddie) eller bara att 30 graders värme och svag bris får en att tänka på annat. Vadvetjag.

I alla fall, i matchens 75:e minut dök vi upp på Bastias flygplats och dess rökiga bar. Fortfarande 2-0 och ryktet florerar att Zlatan bränt en straff. Högt över.

Ingenting stämmer. Inte för Sverige. Inte om straffen.

Bara att det är fyra långa år tills nästa gång.

Så kan man också göra.

Liltjejen är (som bekant) galen i socker i alla former. Godis, glass, sylt - allt funkar. Igår tjatade hon på glass från det hon slog upp ögonen.

Strax efter lunch föll vi till föga och hon fick en stor chokladstrut. Den åt hon upp, under tystnad, på ungefär fyra minuter. Eller så länge som det tog storebror att ta av pappret på sin vaniljdito.

När hon var klar sa hon:
"Eller jag tar ingen chokladglass. Jag tar en jordgubb." Och torkade av sig på tröjärmen.

Vilket öppnade helt nya möjligheter för oss som skulle hyra en liten Polo för att ta oss runt ön. En extra försäkring kostade 18 Euro. Vi tog den. I sammanhanget ter det sig som en liten summa.

Men om inget händer bilen planerar vi att säga:
"Eller vi tar ingen försäkring."

Tack sockertrollet.

Vi som tar igen

På den här resorten finns det gott om trevliga människor. (Sa jag att jag har tullat på vinet?) De allra flesta faller in under kategorin "har-dåligt-samvete-för-att-vi-inte-tillbringar-så-mycket-kvalitetstid-med-våra-barn" och nu ska vi ta igen det hela veckan. Iförda Fred Perry- eller Ralph Lauren-piké och med halvlånga shorts samt seglarskor tar vi oss an tennis, segling eller kanotrace på dagarna.

På kvällarna sitter vi och väntar på vår tur till datorn, det där MSN messenger verkar väldigt populärt.

Oj. Nu sitter en herre i Lacostepiké (sorry glömde) och väntar på att få komma till på di.se.

Fem i topp

En halv flaska vitt korsikanskt vin till fisk- och skaldjursgrytan satte snurr i huvudet. Så mycket att jag drog mig till minnes något jag lovat fixa:

VM-listan, den officiella:

1. David Beckham (de säger att han spelar i England, men vem bryr sig? Världen stannar när TV-kamerorna fångar in honom)
2. Roque Santa Cruz (Paraguay)
3. Frankie Hejduk (USA, spana in den här godingen som ser ut som en kalifornisk surfare)
4. Kaka (Brasilien, lite ung för min smak men ändå)
5. Freddie Ljungberg (mest på bild, mindre i rörligt format)

Oki, comments?

Suck vs Floff

Suck. Så låter det när jag vaknar en vanlig måndag.

Floff. Så låter det när tennisbollarna viner i luften en måndag på Korsika.

Lillasyrran terroriserar.

Dagens minne från Korsika.

Det är första mötet i barnklubben, på agendan står Skattjakt. Tjugofem barn har samlats med fröken, tystnaden är total, så som den brukar vara när tjugofem för varandra okända människor möts. Utom en pratkvarn, mistingen i gänget, vår 3-åring.

"Hej, jag heter Bamse", säger hon till fröken och visar upp sin halvätna chicken nugget. "Och det här är dunderhonung."

Fröken spelar jätteintresserad, kanske är hon t o m glad att någon pratar. Några följdfrågor följer och lilltjejen svarar att hon är så stark att hon kan lyfta alla sina vänner.

"Oj vad stark du är", säger fröken när lilltjejen spänner musklerna.

"Och det här är Skalman", fortsätter den treåriga pratkvarnen och pekar på sin tysta storebror. Som lägger båda händerna för ansiktet.

Han är ju 6 år, spelar med de stora killarna i tennisskolan. Som har med sig sina Pokemon-kort och som hellre vill ha knytskor och keps än kardborrar och solhatt.

Han är definitivt inte Skalman.

Long live the legends

Otroligt snyggt av Rockaxis Magazine!

Min Batmantjej

Lilltjejen som är 3 var hos grannpojken på 3,5 häromdagen. De funkar jättebra ihop kanske för att båda gillar att hoppa, springa, klättra på soffan och leka superhjältar.

Grannpojkens mamma berättade glatt när jag kom och hämtade att hon hörde hur min tjej sa:

"Idag får du vara tjej-superhjälte, för jag får alltid vara det annars."

Detta sagt av dottern till den kvinna som i sin barndom helst ville heta Dick.

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Jag hade besök av två fotbollskunniga (nåja) väninnor igår kväll och vi grillade, fixade efterrätt, åt godis, drack cola, folköl som säkert varenda svensk framför TV:n igår kväll. Men med en konstant puls på 160 så låg man ju i bra förbränningstempo ändå resonerade vi. Den första halvleken kämpade Sverige för att spräcka nollan och vi på att få 6-, 3- och 1-åringen i sina sängar och kvar där.

Diskussionerna pendlade mellan "det är synd att vi har ett landslag som inte har en aning om hur man gör mål" till "jag har en riktigt dålig känsla just nu" och "kom igen nu för h-e". Så i 89:e minuten - jubel, glädjeskutt, high-five och framför allt "det var ju det jag sa, Ljungberg kommer att sätta den...."

Det var en nervpåfrestande kväll och den klådande ångest som rasar genom varenda cell i kroppen fick mig att säga att "om de inte gör mål innan 65:e minuten så går jag upp och lägger mig". Det gör man ju såklart inte, men det känns lite bättre att kunna hota, att ge svenska laget ett litet ultimatum.

Jag sa nog aldrig att om de inte gör mål innan den 89:e så får det vara, men de gjorde det ändå, hot eller ej.

Och som de gjorde det. Det var värt varenda sekund av ångest.

Nu chockar vi!

Sveriges CHOCKOFFENSIV som Aftonbladet valt att kalla den enda förändringen till ikväll, att Kim går in på Anders plats, är ju i sig ett skämt.

(För inte kan målvaktsbytet där givne förstemålvakten Isaksson byter av Shaaban räknas som en "chockoffensiv"?)

Expressen har en annan källa, enligt den spelar Anders Svensson kvar och den nyheten borde rubricerats CHOCKDEFENSIV?

Men de två helt motstridiga nyheterna är faktiskt riktigt intressanta. Det är väl här det avgörs vilken tiding som har den bästa källan?

Jag tror ändå att Kim spelar. Vad tror ni?

Räddaren i nöden

Himmelriket är nära. Idag tillbedjer vi en spretande plast- och metallpjäs.

190 spänn. Fan ta dig Zlatan om ni inte vinner i morgon, då kommer räkningen på posten.

Antenntjänst vad god dröj

Idag har jag ägnat större delen av min mötesfria tid åt att ringa runt till Storgöteborgs antenn- och TV-firmor. Jag kan säga att de är några stycken. Och att ingen av dem kan komma förrän om tidigast två veckor!

Det tycks mig som:

A, Antennerna av idag håller risig kvalitet
B, Människor inte har nån som helst aning hur man själv reparerar en taskig antenn
C, Antenn- och TV-reparatörerna skär guld med täljkniv
D, Det inte lär bli nån Sverige-Paraguay här hemma i morgon
E, Man kanske skulle lämna reklamvärlden och gå in i antennbranschen

Cable guy - where art thou?

Fan fan fan. Kom hem igår och skulle sätta på Frankrike-Schweiz som fond till mitt pannkaksstekande. Vad händer? Ingen signal eller mottagning eller något annat för den delen. Bara en snöig bild. Mitt under brinnande VM.

Sambon var på vift igår kväll så jag petade lite i sladdarna och stängde av, satte på, spanade på kabeln som löper på fasaden (jag tror att den är till TV:n) till jag helt enkelt gav upp och läste resultaten på webben.

Men faktum kvarstår; den största spänningen inför torsdagens match är inte längre om Kim får spela, om vi äntligen lyckas göra ett spelmål, om Mellbergs uppspel kommer att gå som på ett snöre längs marken till Ljungberg eller om någon lyckats klippa av Chippen sin fjolliga tofs. Nä nu koncentreras hela nervanspänningen till om vi över huvud taget kommer att få någon bild.

Ännu en grad!

Idag rapporteras det om 22 grader. I hemmasjön igår var det säkert 15, barnen badade ändå.

Vi kommer nog hem med åtta fötter med simhud.

Fotbollskonst

Varför varför varför får jag aldrig göra sån här reklam?

Sex dagar kvar!

En Pastise i skuggan. Sa jag att det var 21 grader i vattnet?

Dagen efter är fortfarande dagen efter

Man kan läsa hur mycket som helst efter en sportslig succé, liksom efter ett fiasko. Idag läser jag helst Simon Bank:

Om Shaka Hislops match:
"Shaka Hislop kom in i stället och spelade så bra att om man kastat alla världens fattiga barn mot målet så hade han räddat dem också."

-----

Om Lagerbäcks oförmåga till snabba beslut:
"Om han fått hade han väntat med sitt byte till VM i Sydafrika 2010, nu tvingade någon honom att skicka in Källström med tolv minuter kvar. Horribelt trög coachning."

Sverige - Trinidad 0-0

Usch. Vilken kväll. Det enda jag vill minnas från den här kvällen är den finfina firren och det utmärkta vinet. Sällskapet i sig var det sannerligen inget fel på, men stämningen - stämningen - gled från uppsluppen förväntansfull till avslaget uppgiven.

Vilken sketmatch, sen får Lagerbäck säga vad han vill. Jag håller med Pojanen i hennes klockrena analys. Det är så tydligt oklart vem i svenska laget som håller i taktpinnen, det borde vara den centralt offensive mittfältaren. Läs: Anders Svensson. Men hans självförtroende vacklar (ni såg väl blicken mot lagledarbänken när det signalerades för byte, när han förväntade sig att bli utbytt?) och den situationen är Lagerbäck allena ansvarig för.

Han har ju inte markerat sitt val. Det borde han gjort, inför Svensson, inför laget, inför hela svenska folket. Det har han inte gjort, och inför nästa match kan det vara Källström som har platsen.

Jag vet inte, hoppet lever antar jag. Men just nu är det som det är. Behållningen av kvällen är en en riktigt fin Pierre Sparr från Alsace.

VM-mål med stil

Chili con Carne och mjölk till Tyskland-Costa Rica och grillad hälleflundra med räkor, chilisalsa och Pinot Gris till Sverige-Trinidad Tobago.

Festen börjar först i morgon.

Snart kommer vi!

Och 21 grader i vattnet.

Cool, coolare, sex-åring

Det är så häftigt med sexåringar. Ena stunden kramgosiga och rädda för monster, och så när man vänder ryggen till, egna CD-skivor i framsätet, nervevad ruta och en fablesse för remixen i eurodiscostil på engelska.

På lördag har vi förresten lovat att göra om barnens rum till disco. Där ska vara discokula i taket, musik (helst Magnus Uggla) och popcorn. Naturligtvis en skylt på dörren och festis till alla fem discodeltagarna.

Vad gör inte mamma och pappa för att få se Sverige-Trinidad Tobago i lugn och ro?

Om än till dunket av "Värsta grymma tjejen".

Kreativiteten slår i taket

Jag hyllar kreativiteten! Och när man har barn har man anledning att jubla varje dag. Som i morse när sonen kom in med sitt nyfådda tennisracket och ville spela mot morsan på gatan.

Planen hade han redan fixat. Diverse saker från soprummet och trädgården fick tjänstgöra som nät.

Wimbledon 2017, bokat och klart.

Hemlis.

Klockan är 12.15 och jag tassar fram och sätter på TV4 Plus. Vafalls?!?!? Ingen landslagsträning? Bara Dr Phil.

Sssch... don´t tell.

Simplicity at its best

Lite julafton varje dag

Har just ägnat en del av lunchen till att kolla landslagets träning på TV4 Plus. Jodå, ni hörde rätt - landslagets TRÄNING.

Den utvecklingen känns helt och komplett sanslös. 1,5 timmes vattendrickande, taktiksack och anfallsövningar är ackompanjerat av Hedman och Olas kallprat. Vi ser Henke trixa, Kalle Svensson stretcha och Zlatan skratta.

Vad är detta? Vi säger till våra barn "du får vänta, man kan inte få allt på en gång" och så kräver vi själva omedelbar behovstillfredsställelse. Vi kan helt enkelt inte vänta fyra dagar till på att VM ska börja. Just därför fylls rutan med träningar, nostalgimatcher och VM-krönikor.

För vi kan inte vänta.

Tvättbjörnsfakta

Vilket jobb man har. Idag har jag ägnat de första två timmarna åt att surfa på "tvättbjörnar i södra Kanada". Var finns de? Vad lever de av? Vad gör de på sin vakna tid?
Det verkar som de små rackarna gärna lever i närheten av människor och dess sopor. Inget att bygga en söt story på enligt mig.

Ibland tänker jag att det är ganska meningslöst, det jag ägnar min hjärnkapacitet åt. Inte är det till att bidra till en friskare miljö eller att sträcka ut en hand mot världssvälten.

Nej, min plats i livet verkar ha inskränkt sig till att skriva om tvättbjörnar, oljeleverantörer och soffor.

Men jag bidrar i alla fall till BNP.

Regattan som försvann

Vi hade bjudit hem goda vänner på lunch med medföljande regatta i sjön hemmavid. Det lät bra, en lite lagom skön överklass-aktivitet. Gigantiska wienerbröd, gott kaffe men inte mycket till regatta.

Vi, två barnfamiljer med drake, tog plats bredvid närmast sörjande regattavänner.

Schälvfallet siktas vi där äfven nästa år. Det låter ju så bra.

7 dagar kvar!

Världen räknar ner till Världens största Fest.

Bara 7 dagar kvar. Och ikväll spelar Sverige mot Chile, med den tänkta startelvan enligt ryktet. Vi har laddat med spagetti och köttfärssås, glass till barnen och kaffe till mamma och pappa.

Jag planerar att plocka fram duntäcket och lägga mig till rätta tills det är dags. Sju dagar - hur svårt ska det vara?

Solen, vart tog du vägen?

Så här ser har det sett ut på vår baksida ända sedan de där dagarna i april. Utemöblerna samlar vatten.

Kära blogg,

Reklamfesten igår. Min ambitiösa chef var inte där, hon var hemma och laddade för en ny, härlig arbetsdag. På väx dit i taxi ringde hon för att stämma av lite smågrejer, samt lät meddela att hon hämtar upp mig i morgon bitti. Kl 7.45. Vi börjar kl 08.00 nämligen, reklamfest eller ej.

Nu är hon 7.48. Hon är sen och jag är yr.