Thursday, June 29, 2006

Puss på dig pappa.

Min pappa säger att jag inte är riktigt klok. För hur kan man säga upp sig från en fast tjänst, med bra betalt? Så gör man bara inte. Man härdar ut.

Men någonting har hänt med vår generation. Vi härdar inte ut speciellt bra. Vi värnar livskvalitet före trygghet, sätter tid före pengar. För vi har ju redan allt.

Det här är ett av de största besluten jag fattat (både man, barn och hus kändes enkla i sammanhanget), men att kasta sig ut i egen-företagar-härvan, det kan jag säga mina vänner, att det är stort.

Speciellt som de höjer räntan. Och elpriserna rakar i höjden. Och börsen går åt helvete.

Jag gör det ändå och jag är jävligt stolt.

Puss på dig pappa.

4 comments:

Anonymous said...

Hur ska man få veta vad som finns runt nästa hörn om vi inte går dit...
Dessutom...om jag ser killarna som spelar i Haga så lovar jag att önska låten "Född att springa" o sen sno hela deras surt ihoptjänade kassa.

Anonymous said...

Jag sade upp mig en gang, visste inte vad som skulle handa alls. Nu sitter jag pa ett internetcafe i spanien, solbrand, salt i haret & skall pa dejt med en brasiliansk-basque dofsing som jag hittade igar. Jag mar prima, det basta beslut som jag nagonsin tagit. Nasta vecka skall jag springa loppet i Pamplona, far se hur det gar... Man skall gora saker som man ar radd for eller varefall stalla fragan, Vad skulle jag gora om jag inte vad radd? Sug pa den & lycka till.

Kan foresten tillagga att jag var pa stan med en sexarig kompis som lade tva kronor till en snubbe som spelade gitarr. Stort av en sadan liten pojk och hans forklaring var enkel: "Vissa har inte rad & darfor spelar han dar & da skall man dela med sig, for jag ar rik". Duon i Haga far nog hjalp fran de jamnariga...

Anonymous said...

Jag är också jävligt stolt över dig! Hör av dig när dig när du behöver anställa, vd, m-chef eller bouncer - Jag jobbar med dig any day!!

Anonymous said...

guts & glory