Om man ska springa Göteborgsvarvet (det har jag tänkt göra, har betalat in i alla fall) så är februari en väldigt viktig månad. Om man inte är med nu och lägger grunden (den kunde gärna lagts tidigare också) så kan man i princip glömma varvet. I alla fall om man har några ambitioner med loppet.
Det är idag 13 februari och fortfarande är hot om spöstraff det enda som får ut mig i spåret. Jag vill inte helt enkelt. Jag tycker att det är tungt. Och tråkigt. Jag vill hellre kolla TV, läsa en bok, elda i brasan, sova, peta tånaglarna. Men så uppbådar jag den lilla, ytterst lilla vill jag tillägga, motivation som finns i kroppen och beger mig ut.
Idag ägnade jag till exempel en halvtimme på sajten maraton.se för att panikproppa i mig lite inspiration istället för att ta på mig de leriga löparskorna och Just do it. Lägga upp slingor och läsa om kost. Pulstester och morgonpass. Här finns hur mycket av allt som helst.
Dock väldigt lite som får igång mig.
Jag hittade dock en väldigt intressant artikel om elitmaratonlöperskan som berättar hur trött man blir av träning. Hon var tvungen att sova 10 timmar varje natt OCH 2 timmar mitt på dagen.
Jag tänkte att jag ju redan nu sover 11 timmar om dygnet.
Då blev jag ännu tröttare.
No comments:
Post a Comment