Jag sitter inne och längtar ut.
Solen är åter i Göteborg. Efterlängtad. Vi har inte sett den på så länge att vi börjat tvivla på att den fortfarande fanns.
Men här på kontoret har vi dragit ner persiennerna för att slippa speglingar i skärmen. Vi stänger den ute. Låtsas som den inte finns, det är enklast så när man inte får ta del av den.
Jag sitter fast i ett produktionsträsk utan like. Axlarna är uppkörda mot öronen och fötterna trummar hetsigt mot golvet. I övrigt är det tyst.
De senaste fem minuterna är det enda jag tänkt på hur jag ska kunna ta mig ut i solen.
Nu kom jag på att vår senaste kampanj blåser förbi på spårvagnssidorna just nu och det måste väl någon plåta?
Kan bli jag.
Och en mjukglass.
1 comment:
göteborg..där kommer min farsas ansikte dyka upp på torget och på pendeltågen. i en reklam.
mjukglass....blä..glass är äckligt.
Post a Comment