Ettett

Och Blåvitt spelade 1-1 borta mot Malmö.

Tja, känns som en helt okej start på Allsvenskan.

Slut på semestern

Idre Fjäll brukar vi åka till. Det var fjärde året nu på raken som vi tog oss 62 mil upp i Dalarna för en skidvecka. Faktum är att åren med barn mellan benen i horisontella backar och att plocka upp små vingelpellar efter halva knappliften börjar bära frukt. Båda barnen är så gott som självgående nu, sjuåringen är värsta gps:en i skidsystemet. Han vet precis hur man tar sig till svarta backen "Specialen" och blå "Snövit" och after-skin på Charlies.

I år hann vi även med att tjata in hela sällskapet på Pernilla Wibergs Hotels relaxavdelning. (Eller vi mörkade att vi hade fyra små när vi ringde och och sa att vi ville testa hotellet för kommande konferenser.) Sedan dök vi upp lite skamset med fyra stökrövar och mumlade något om att barnvakten blivit vinterkräksjuk.

Det var väl värt lögnen kan jag säga. Från bastun blickade vi ut över fjälltopparna och här fanns även en livs levande isvak. Fast inomhus.

Och med det avslutar vi fjällsagan för i år.

De här hade jag tänkt.

Minus the ass.

Behöver hjälp

I födelsedagspresent till mig själv tänker jag ge ett klädesplagg. Det känns som det var evigheter sedan jag köpte något roligt (och dyrt) och för tillfället brottas jag med mig själv om jag ska satsa på ett par riktigt trevliga jeans, eller en praktiskt varm huvtröja.

Jeans nöter jag å ena sidan ner varje vaken timme. Jag gillar jeans. Jag behöver uppdatera jeans. Jag tror att jag kommer att tycka om den här lite högre modellen med utsvängda ben.

Eller så går jag helt enkelt och pyntar upp för en varm och gosig huvtröja som jag kan stå och vara varm och gosig i när sonen spelar fotbollsmatcher frusna vårkvällar eller när jag drar skrindan till sjön för att grilla en kvällskorv eller när jag går på Blåvitt och spelet inte värmer.

Jeans.

Huvtröja.

Glam.

Praktisk.

Jag vet faktiskt inte. Kan inte ni avgöra?

Ska jag köpa jeans eller huvtröja?
	Glammiga jeans
	Praktisk huvtröja
Free polls from Pollhost.com

Carvingpasset med extra krydda

Det visar sig vara sju stycken medelålders damer som signat upp sig på Carving-passet. Dennis, 25, är skidlärare och han har varit här hela säsongen. Det ser man på hans brunbrända ansikte, ljusa skägg och kritvita tänder.

Han berättar inlevelsefullt om carvingtekniken och grundpositioner och hållning och kantåkning. Vi lyssnar med ansiktet vänt mot solen, ser för vårt inre hur vi åker i långa, knivskarpa svängar. Vi njuter av att vara utan barn och Dennis säger att vi är hans duktigaste grupp. Någonsin.

Vi lapar i oss och kan inte slita ögonen från hans fasta lilla carvingstjärt som guppar framför oss i pisten. Än hit, än dit, mycket kontrollerat.

När vi åker upp i ankarliften sedan, Dennis och jag, lutar jag mig lite mot hans höft. Så tittar han på mig, rakt i ögonen och jag börjar sjunga, med helt samma skira stämma som Suzzie Tapper:

"Visst finns mirakel, och för mig är det faktiskt du..."

Eller ja, något i den stilen.

Snart fart i backen

Solen strålar och hela familjen har just satt sig till bords med rödmosiga kinder. Det vankas köttbullar till lunch och efter det ska de 35-åriga damerna i sällskapet åka Carving-lektion.

I två och en halv timme.

Jisses.

I morgon kör jag om dig som det står på barnens skidskolevästar.

Och i fjällen är det bra

Snön faller långsamt och stora, tussiga flingor lägger ytterligare ett par decimeter snö på biltaken. Det är -3,5 grader nu och solen kämpar för att komma igenom molntäcket.

Samtidigt öser skidskolan på, men lilltjejen gick bara dit för att vi mutade henne med Marabous frukt & mandel. På morgnarna har hon glömt hur kallt det var dagen innan och med magen fylld av havregrynsgröt sätter hon glatt av i backen. Efter lunch är det värre, då vill hon helst rita eller bädda ner sig med en bok, skidskolan lockar inte alls.

Nu ska jag själv ge mig ut i snöyran igen. De lilasvullnade kinderna har blivit rosa, tårna har fått igen sin känsel. Jag har till och med åkt lössnö utanför pisten idag.

Vi har det fint.

Herrgårdspåsk

På lördag åker vi till fjällen. Det ska bli riktigt skönt att andas hög luft och sova (se tidigare inlägg) långa, drömlösa nätter i en vecka.

I år har vi dessutom slagit på stort och lagt till ett pitstopp på vägen. Vi ska bo på Herrgård och äta fina middagen. 30 mil dit, 30 mil kvar vilket känns som ett bra upplägg.

Vår cykelkampanj i Göteborg

Vad tycker ni? Glad eller hur?

Sova eller besluta?

Det har slagit mig att om man somnar runt kl. 20 på kvällarna så har man en betydligt sämre livskvalitet än de som somnar 23.30. I alla fall om man vaknar lika utsövda. De som är vakna de där extra tre timmarna på kvällarna får ju tid att ringa det där samtalet, surfa ut på den där modebloggen, skriva det där tackkortet, se den där dokumentären, lösa det där korsordet.

Jag har tusen saker att reda ut innan vi åker till fjällen i helgen. Om man dessutom (som jag har) har väldigt svårt att fatta snabba beslut så är den tid jag lägger mig och trynar på egentligen extra värdefull. Det är ju då jag borde sitta och älta det jag inte klarar av att besluta.

Men vad gör jag?

Jo jag går och lägger mig bredvid min femåriga kamin och snusar henne i nacken. Bara en liten stund, tänker jag.

Det brukar bli ungefär tio timmar.

Det värsta är att det blir värre för varje år som går, egentligen för varje vecka som passerar.

Jag måste fatta beslut. Jag får inte gå och lägga mig samtidigt som barnen.

Hur svårt ska det vara? Det första beslut som jag ska fatta är att inte gå och lägga mig förrän 22.30.

Tror jag.

Ska känna lite på det.

Snart mitt i trettio

Nästa vecka blir jag 35. Det känns lite märkligt. Trettiofem är ju inte direkt precis-gått-ut-gymnasiet så när jag idag på lunchen vandrade omkring för att köpa mig själv något fint i present föreslog min lite yngre kollega den här.

Visserligen en Ralph Lauren, men ändå. Jag är inte riktigt riktigt där.

Kanske vid 36.

I´m back

Det kan vara vädret, det kan vara ljuset, det kan också vara en guppig mage ovanpå jeanslinningen.

Men löpsuget är tillbaka! Idag blev det en runda på en mil på årsrekordtid. På köpet fick jag fyra rådjur och en hel del pensionärer som skuttade runt i spåret. Alla har vi hittat ut från våra dammiga hem för att njuta av blå himmel och varm sol. (Och grannen fick en fundersam rynka mellan ögonen när hon såg mig kasta upp löparskor i vädret och tajma med kameran.)

Nu ska jag fira med en dusch och rena underkläder.

Nya bekantskaper

Jag har just läst ut Tusen strålande solar och går igenom det där man gör när man verkligen gillat en bok. Man sörjer lite. Laila och Mariam och Aziza och de andra som man fått en relation till, som man gått igenom helvetets alla kval tillsammans med, utkämpat strider mot talibaner med, de ska man nu lämna. Och aldrig återse.

Nej nu är det dags för en ny bok. Just nu har jag ingen på lager, men har fåt tips om Att få bitarna på plats. Kanske slår till på den redan idag, vem vet.

Tills dess att den ligger på Rashids Livs och väntar på att bli upphämtad ska jag dyka ner i premiärnumret av Filter.

Funky eller punky?

Jag köpte en ny tisha igår. Jag tyckte att den var jättesnygg och alldeles lagom rock´n´roll för en medelålders käring som jag håller på att bli.

Sen tog jag på mig den, la till en kofta från H&M och en sjal från Thailand och gick iväg till jobbet. Nu tänker jag att balansen mellan patetisk/desperat och avslappnat punkig är hårfin.

Jag vet fortfarande inte vilken sida strecket jag befinner mig på.

Speciellt inte när jag tar på mig mitt nya läppstift i.d. sassy som går i orange ton.

57 channels and nothing on

Om jag inte somnar på kvällarna så händer det att jag ser på TV. Och som alla andra har jag mina favoriter. Just nu är det:

Californiacation (TV4 torsdagar)
Tell me you love me (Canal+ fredagar)
Rent hus (TV4 onsdagar)
På spåret (säsongen slut annars fredagar)
Champions League, Premier League (så ofta jag kan och helst då Arsenal)

Rent hus tänker du? Ja herregud vad jag går igång på hur äckligt grisigt blir beboeligt. Det är som en mental rening, en pånyttfödelse och jag blir verkligen sugen på att köpa varenda antibakteriellt spray Maxi kan uppbringa.

Vad ser du helst på TV?

Hyfsad känsla!

Boktipset

För övrigt vill jag uppmana alla som inte läst Flyga Drake att göra det snarast. Sedan kan ni ge er på uppföljaren (fast inte uppföljaren som i fortsättnignen) Tusen strålande solar. Den nattar jag mig själv med på kvällarna just nu och det är en ren njutning.

Lika smärtsam, lika fantastisk.

In da butter

Jag kastar mig mellan spårvagnsstreamers, helsidor i G-P, radiospotar och stortavlor just nu. Inte så mycket kataloger och broschyrer och annonser i Kinnabladet.

Det verkar precis som jag kommit upp mig i smöret, utan att jag märkte när det hände.

Jag tror jag stannar ett tag.

Ruggigt bra!

Istället för att ligga i soffan och soffa till sig

lät jag mig skrämmas av den här.

Frågor och svar

Väder utanför ditt fönster:
Ihållande regn.

Lyssnar på just nu:
Cruel av Calexico på datorn, Philadelphia Flyers mot nåt bonnagäng på sonens Playstation och litet surrande från diskmaskinen.

I går gick du och la dig:
00.00, något av ett rekord när det kommer till mig.

I dag vaknade du:
Först 06.40 då sonen gick upp, sedan helt och fullt vid 9.30.

Vad har du på dig:
Grå lång t-shirt med utanpåsömmar från Acne, grå DKNY-munkjacka som jag köpte i Mexico City för åtta år sedan och grå mysbyxor med färgfläckar, märke okänt. En hel del grått ser jag.

Senaste som ringde dig:
Grannmamman i fredags eftermiddag.

Som du ringde:
Samma grannmamma som jag frågade om barnvaktsmöjligheter fredag kväll.

Senaste som skickade dig sms:
Börjar bli tjatigt, men samma grannmamma som berättade att alla sover. Också det i fredags.

Senaste som du skickade till:
Till en gammal barndomskompis som jag frågade om hon var sugen på att gå på bio ikväll.

Senaste vän du addade på Facebook:
Noah, en amerikansk bekantskap som bor i NY men som jag träffade på Nya Zeeland 1995.

Som addade dig:
Samme Noah.

Senaste person som mailade dig:
Camilla, en fd kollega.

Sista hemsida du besökte/läste:
Fysiken, bokade just in ett spinningpass pga svaret på fråga 1.

Ska/har gjort/göra idag:
Har gjort: Arrangerat en brunch för några vänner vi sällan träffar. De hade inte sett vårt nya kök (som vi satte in 2005), ändå bor vi bara några futtiga kilometer från varandra.
Ska göra: Träna spinning, eventuellt gå på bio. Laga middag, idag bir det gourmet-pytt-i-panna med fläskfilé och chorizo, Se på Tell me you love på Canal+ om jag inte går på bio.

Bra eller dålig dag idag:
Helt okej. Pissigt väder, lite för mätt annars finfint.

Mår gott

Vi har just avslutat en brunch med allt vad det innebär i form av amerikanska pannkakor, melon och mango-sallad, jordgubbsjuice, kaffe och grymma spenatsnurror från Brogyllen. Det känns fint i själen men brallorna spänner oroväckande hårt både här och där.

Det regnar ute och jag måste ge mig ut och springa. Jag måste göra det nu för om en timme är det simskola.

Jag vill inte.

Å andra sidan vill jag gärna fortsätta att komma i mina jeans, så jag antar att jag inte kan sitta och känna efter längre.

Spenatsnurra å ena sidan ger löpning å den andra.

Herren ger och Herren tar.

En helt vanlig fredag?

Igår kväll var det firmafest med respektive där jag jobbar. Det var första stora arrangemanget för min räkning och det kändes som tillställningen var ganska baisad på förhand. Ett intetsägande mail som berättade att det var fest följdes upp av ett tillika beige mail om var vi förväntade befinna oss och när.

Vi halade och fepplade med våra olika barnvaktsalternativ och det var inte förrän vi egentligen hade gett upp som det löste sig. Några grannar hade en helt vanlig fredagkväll med sina barn och det gick bra att vi dumpade två extra på dem. Inte för att vi gladde oss nämnvärt, vi trodde ju fortfarande att festen skulle bjuda på lite tilltugg och en ljummen öl.

Vi trodde inte så mycket på munkar i kåpor, kandelabrar, indisk mystisk dans i rökelse, vernissage, exklusiv konsert av Freddie Wadling, hälleflundra, grafitti, skumpa, Stefan Odelberg och fri bar.

Kanske var det just därför som det var så omskakande. Kvällen blev helt och hållet magisk. Jag håller fortfarande på att samla mig från upplevelsen.

Wadling, där har ni en kille som kan sjunga (jag satt så nära att jag kunde röra honom med tårna om jag sträckt ut benen). Han ackompanjerades av en kollega på akustisk gitarr i den kyrkliknande lokalen. Sju låtar drog han av, halsade lite Staropramen mellan dem, tittade skyggt upp ett ögonblick för att se om vi satt kvar och körde igång nästa.

Vi vågade knappt andas.

Det var enormt.

Upp-och-ner

Jag veeeeet.

Inte hur man vänder bilden.

Is som is

På mitt jobb arbetar vi i fasta team. Det betyder att jag är fast med en och samma AD i alla projekt, på gott och på ont. I vårt fall har det varit bara på gott.

Riktigt gott är det just nu faktiskt. För när han är på semester i Narvik och gör så här:

Så har jag inte så mycket annat att göra än så här:

Radioinspelning

Idag ska jag spela in en radiospot. Skådisen sitter i Stockholm och läser mitt manus, jag sitter i studion och säger till henne att dra ner, dra på, dra upp, dra fram eller kanske att dra till.

Inte vet jag, men skoj ska det bli.

Måste dra nu.

Lite skräpigt

Idag jobbar jag hemifrån. Det betyder att jag ser ut som en skräptant, luktar som en skräptant men känner mig både avstressad och utvilad.

För mig är det livsviktigt att kunna arbeta hemifrån ibland. Det blir en paus, ett andningshål som inte bara handlar om prestation, effektivitet och jäkt. Jag jobbar hemma också (och jag gör det bra), men jag hinner även ringa det där samtalet som man aldrig hinner med när man jobbar, jag har städat av toaletten och gjort en inköpslista.

Och lunchen, den äter jag i soffan till en skräpfilm.

Som den lilla skräpkäring jag är.

Framsteg

Inte ett endaste spam på bloggen på två dagar nu!

Räkmackedagen

Det här är lätt en av mitt livs bästa dagar.

Jag började med att slå min hettempererade kollega med 9-0 i bordshockey.

Sen tog vi oss iväg till kundpresentationen och skulle bara parkera bilen innan. Vad dyker då upp och dansar på trottoaren kring mina fötter om inte en hel tjuga? Bara att plocka upp!

Och så var det kundpresentationen. Vissa möten äger rum i en brun korridor med sorgliga mötesrum och en dammig OH-projektor.

Andra äger rum i Rosencaféet med färska tulpaner, vårsol genom fönstren och en räkmacka som tilltugg.

Idag var bara en sådan dag.

Presentationsdags

Nu ska vi iväg och presentera en (för oss och byrån och faktiskt Göteborg) viktig kampanj. Det ryktas om Trädgår´n och det passar väl bra nu när solen äntligen visar sig.

Det går bra nu (men cashen rullar inte in)

När jag väl visar mig har jag bara jobb att prata om. Det är samma visa hemma. Jag kommer hem, hänger av mig jackan och går ut i köket. Kollar vad som puttrar i grytorna, pussar min man och tar fram wettextrasan.

Börjar torka smulor. Intorkad filmjölk. Stelnade ostkanter.

Och så börjar jag berätta om den senaste kampanjen vi tryckt fram under dagen. Jag är inne i en fantastiskt produktiv period på jobbet. Här skapas det grejer ska ni veta och det får även sambo och barn reda på.

Om de skrattar vet jag att det är bra. Att det håller. Det är dem jag testar på, en reklamointresserad historielärare och två kottar varav en just lärt sig läsa.

Under tiden som jag har befunnit mig i värsta egotrippen har den reklamointresserade historieläraren bakat dinkelbröd med soltorkade tomater, timjag och flingsalt.

Bara sådär.

Jag måste ha världens bästa liv.

Jag lever

Jag ville bara säga det.

Även om man inte kan tro det på den här bloggen.