Slut på semestern

Idre Fjäll brukar vi åka till. Det var fjärde året nu på raken som vi tog oss 62 mil upp i Dalarna för en skidvecka. Faktum är att åren med barn mellan benen i horisontella backar och att plocka upp små vingelpellar efter halva knappliften börjar bära frukt. Båda barnen är så gott som självgående nu, sjuåringen är värsta gps:en i skidsystemet. Han vet precis hur man tar sig till svarta backen "Specialen" och blå "Snövit" och after-skin på Charlies.

I år hann vi även med att tjata in hela sällskapet på Pernilla Wibergs Hotels relaxavdelning. (Eller vi mörkade att vi hade fyra små när vi ringde och och sa att vi ville testa hotellet för kommande konferenser.) Sedan dök vi upp lite skamset med fyra stökrövar och mumlade något om att barnvakten blivit vinterkräksjuk.

Det var väl värt lögnen kan jag säga. Från bastun blickade vi ut över fjälltopparna och här fanns även en livs levande isvak. Fast inomhus.

Och med det avslutar vi fjällsagan för i år.