Det har slagit mig att om man somnar runt kl. 20 på kvällarna så har man en betydligt sämre livskvalitet än de som somnar 23.30. I alla fall om man vaknar lika utsövda. De som är vakna de där extra tre timmarna på kvällarna får ju tid att ringa det där samtalet, surfa ut på den där modebloggen, skriva det där tackkortet, se den där dokumentären, lösa det där korsordet.
Jag har tusen saker att reda ut innan vi åker till fjällen i helgen. Om man dessutom (som jag har) har väldigt svårt att fatta snabba beslut så är den tid jag lägger mig och trynar på egentligen extra värdefull. Det är ju då jag borde sitta och älta det jag inte klarar av att besluta.
Men vad gör jag?
Jo jag går och lägger mig bredvid min femåriga kamin och snusar henne i nacken. Bara en liten stund, tänker jag.
Det brukar bli ungefär tio timmar.
Det värsta är att det blir värre för varje år som går, egentligen för varje vecka som passerar.
Jag måste fatta beslut. Jag får inte gå och lägga mig samtidigt som barnen.
Hur svårt ska det vara? Det första beslut som jag ska fatta är att inte gå och lägga mig förrän 22.30.
Tror jag.
Ska känna lite på det.
No comments:
Post a Comment