När jag väl visar mig har jag bara jobb att prata om. Det är samma visa hemma. Jag kommer hem, hänger av mig jackan och går ut i köket. Kollar vad som puttrar i grytorna, pussar min man och tar fram wettextrasan.
Börjar torka smulor. Intorkad filmjölk. Stelnade ostkanter.
Och så börjar jag berätta om den senaste kampanjen vi tryckt fram under dagen. Jag är inne i en fantastiskt produktiv period på jobbet. Här skapas det grejer ska ni veta och det får även sambo och barn reda på.
Om de skrattar vet jag att det är bra. Att det håller. Det är dem jag testar på, en reklamointresserad historielärare och två kottar varav en just lärt sig läsa.
Under tiden som jag har befunnit mig i värsta egotrippen har den reklamointresserade historieläraren bakat dinkelbröd med soltorkade tomater, timjag och flingsalt.
Bara sådär.
Jag måste ha världens bästa liv.
No comments:
Post a Comment