Jag ägnade ju mig åt inläsning en del av gårdagens arbetsdag och ett projekt som vi kommer att starta upp rätt snart är av miljömässig karaktär. Därför satte jag på filmen En obekväm sanning av och med Al Gore igår. Den har så att säga legat till sig hemma på hallbordet i ungefär tre månader nu och varje gång jag står där och letar efter mina nycklar eller ett förlupet hundrakort ser jag den. Den ligger där och förebrår mig. En konstant skavande påminnelse, ungefär som joggingskorna strax nedanför.
Jag hade samma känsla för en sådär femton år sedan när Schindlers list kom på bio. Jag förstod att det var en film man måste se. Att det inte är ett val, utan en förpliktelse. Att vi är skyldiga mänskligheten att ta emot en skärva av deras lidande. Att det inte går att gömma sig.
Med den ansatsen stegade jag och min andra tonårshälft in på Royal på Avenyn. Vi hade redan varit på Domus Avenyn och köpt biogodiset och här stod vi nu, två tjejer i tjugoårsåldern som hellre ville slänga de sega råttorna och lägga benen på ryggen i riktning mot Kåren alldeles bakom knuten. Ta en stor stark i den klibbiga och öldoftande baren och kanske kasta lite pil med några chalmerister.
Ja ni hör ju. Allt var bättre än att i tre timmar se svartvita förintelsescener med godis från Domus.
Det slutade med att det inte blev någon bio den kvällen. Damen i biljettluckan tittade frågande på oss när vi vände på klacken, men jag vill inte minnas att det blev nåt Kåren heller.
Hursomhelst, den förlamande känslan jag hade inför Schindlers list hade alltså överförts till hallbordet och Al Gore.
Men igår var det dags. Och jag fylldes faktiskt av en kämparlust att åtminstone byta mina glödlampor mot lågenergi-diton, att cykla oftare och att sänka inomhustemperaturen med minst en grad.
Och med kämparglöden pyrande blir jag lite nyfiken på mina läsare.
Vilka förändringar gör du för miljön?
9 comments:
Kör gasbil, åker till återvinningsstationen, köper krav och fairtrade (inte bara för miljön, jag vet) och funderar på om man verkligen ska flyga så mycket som man gör...
Men Babban, var inte du i Thailand nyss??
Jag gör som F, jag funderar på mitt resande men jag jag kommer fortsätta att flyga, däremot mer sällan (jag tar tex alltid tåget till Sthlm numera) och när jag flyger långt - vara borta längre.
Jo, jag spenderar mindre tid i bil, nästan ingen alls. Jag sorterar allt som jag kommer över men just flygresor är nog min, som många andras, svaga sida. Lite lustigt, man gör det för en bättre värld eller är det för ett bättre samvete? Så fort man gjort någon ny åtgärd så måste man tala om det för någon, liksom Babsan som bloggar eller jag själv som pratar högt & brett.
-Jepp, det är ekologisk bomull i denna...
Så, är det för miljön eller oss själva vi gör det? Kanske både och? Vem vet, det känns bra i alla fall.
Problemet är ju att vi blir fler som flyger mycket LÄNGRE bort än vi gjorde förut, så att "stanna borta länge" spelar ju ingen roll...tillbaks måste man ju samma resväg, oavsett om man är borta en eller två veckor (vilket ju iofs inte är särskilt länge, vad räknas som länge i sammanhanget?).
Tycker debatten blir lite skev när man väljer energilåga lampor, sopsorterar osv, men sen ändå åker på långresor varje år. Men nu kanske inte denna blogg är det lämpligaste forumet för detta, men du frågade ju.
Jodå det sägs att om man nu "måste" åka på långresor (och resa och uppleva det är mitt livs måste) så är det bättre att göra det mer sällan (för oss gäller i varje fall inte varje år, det är kanske någon annan du tänker på?) och när man gör det - stanna längre.
Men visst, en Thailandsresa släpper ut mer co2 än vad mina glödlampor gör. Jag antar att det handlar om att göra så mycket man kan.
Att vi väljer bort andrabil och cyklar istället tycker jag är ganska stort.
Om man nu resonerar så att man har "måsten" man inte kan tänka sig att ändra på, då kommer vi ju ändå inte så långt vad gäller ändra våra vanor ur ett miljöperspektiv......det var ett generellt uttalande om långresande jag gjorde, även om du som "alla" andra ju reser till Thailand, det är ju det nya Kanarieöarna när det gäller vinterresor. Och de som inte åker dit, åker ju till andra "långtbortistan"-resemål. Och det ÄR ju fantastisk att resa så långt på många sätt, det håller jag ju med om.
Jag menar bara att det blir ju lite som att sätta ett plåster på nån som sågat av sig benet, typ, om man ska resonera som du. Om du fattar vad jag menar.
Fast det håller jag inte alls med om. Jag tror att det är precis så man förhåller sig till klimatfrågan, "Jag gör visserligen inte det här perfekt (flyger, åker bil, duschar varmt och länge) men jag kompenserar det med att göra så här (köpa ekologiskt, närodlat, cykla och sänka värmen exempelvis)."
Det är väl det de här utsläppsrätterna handlar om? Eller plantering av några träd i Afrika..? Jag kompenserar alltså bidrar jag.
För vem är perfekt?
Jomen den "kompensationen" du gör täcker ju inte på långa vägar de utsläpp ditt resande innebär, det är ju det vi ALLA måste inse! Då blir ju de andra åtgärderna bara för att döva samvetet, inte för miljöns skull...tyvärr resonerar ju de flesta som du, därför lär vi ju inte se nån förbättring. Inte meningen att jäklas med dig, jag är bara realist., tycker inte heller det är ett dugg kul...
Post a Comment