Jag tror vi kan säga att jag fått en tuff start här på nya bygget. Klockan närmar sig halv elva på kvällen och jag är fortfarande kvar. Mör men kvar. De andra visar inte en tillstymmelse till att packa ihop och knata hemåt. En har till och med tagit med sig morgondagens skjorta på galge.
These guys are tough.
Jag tror aldrig jag varit på jobbet så här länge. Om det inte varit fest då. Jag är helt enkelt byggd av annat virke. Ett som behöver sova. Träffa barnen. Krama maken. Läsa Bukowski.
Om en stund tar jag fan taxi hem. Någon förmån ska man väl ha.
2 comments:
Låter inte bra. Jobb inget självändamål. Antar att facket har en stark position på arbetsplatsen.. nog. :-)
Våga vara vanlig!
Tro mig när jag säger att jag INTE är imponerad av sena nätter... Jag är så vanlig att klockorna stannar. Helst klockan fem.
Post a Comment