Hysenklass

Tobias Hysén verkar också undra vad farsan höll på med.

- Han skulle la va häftig, blev hans spontana kommentar till varför Glenn sagt att han var klar för Blåvitt.

Och häftig det var han ju. Först supporterbuss till Kalmar (fem timmars möjlig tid till inmundigande av diverse starkdrycker) sedan upp på räcket och så ville han ju bara så gärna få leverera en nyhet som klacken skulle älska. De skulle ropa hans namn, han kunde redan höra hur de taktfast skulle hamra Glenn-Glenn-Glenn över Fredriksskans. Han är Kung igen. Inte över Wembley den här gången, och inte på grund av vältajmade glidtacklingar, men känslan sitter kvar i hans kropp. Han minns den exakt. Hur han höjer armarna mot skyn som om det inte fanns någon morgondag. Hur hyllningarna inte ville sluta skalla på läktarna och skönt det var att vakna upp följande morgon med lite stela vader och en ömmande ljumske, men med segerns söta smak i munnen.

Då gör det inte så mycket att nyheten inte riktigt överensstämmer med verkligheten.

Han ställer sig på räcket.

The rest is history.