Fredagskvällen i Scandinavium var en verklig upplevelse. Dock inte främst på grund av herrarna på scen.
Nej av störst underhållningsvärde var att blicka ut över de sjutusen tjejer som tagit sig hit och som vred sig i extas när Martin sänkte ögonlocken. Här hade kvinnor gått ur huse! Alla möjliga sorter hade tagit plats, men mest var det nog sådana som vi. De medelålders som lämnat familjen mitt i tacomyset.
Något som vi reflekterade över var ändå de olika varianter som finns av en blommig tunika. Det och det lite sorgliga faktum att det finns de som betalat 495 kronor för den här showen, och att det för somliga kan vara den stora händelsen på den här sidan halvåret.
En kväll som troligen inte lämnade större minnen än barnvaktstrixande, Baileys i en miniflaska och en blommig tunika med svag rökdoft i garderoben.
1 comment:
Vet inte, men e det inte något lätt tragiskt över hela konceptet? som en pjäs utan dialog (även en monolog har alltid en dialog, den inre...) eller en dåligt skriven bok, typ Snabba Cash?
eller e sanningen den att lyckan kostar inte mer än 495 spänn?
Och lyckan e det vi väljer att det e...
Post a Comment