När sonen nu fyller sju hade han planerat att bjuda några klasskamrater på bio och McDonals´s. I en sjuårings värld blir det inte så mycket bättre. Ja det skulle väl vara om det var Stefan Ishizaki som flippade hamburgarna med klacken och Anders Svensson som serverade dem då.
Så långt allt väl. Jag ringer SF och vill boka biljetter, men det passar sig inte. På SF bestäms nämligen veckans tablå en vecka innan och det vet väl alla som försökt arrangera barnkalas att så sent kan man inte skicka ut inbjudningarna. Så inbjudningarna fick göras utan vetskap om filmen faktiskt skulle gå den tid den gick veckan innan. Är ni med?
Om ni är det minsta bildade i dramaturgi så har ni redan räknat ut vad som händer. Inbjudningarna ligger ute hos förväntansfulla kompisar. Föräldrar har bildat telefonkedja för hämtning och lämning och mamma- och pappa-veckor och innebandyträningar och annat.
SF har möte, troligen i Stockholm. De tittar på besökssiffrorna och bestämmer sig för att inte visa filmen den tid och plats som vi bjudit in kalasgästerna till.
Utmärkt. En sak till att fixa med mellan presentinköp, kanelbulledagar och varumärkesarbeten. För att göra en lång historia kort så har jag nu i alla fall djup och tät kontakt med en riktig stjärna, en påläggskalv med glad skaraborgska, på SF Bergakungen. Han gör allt som står i hans makt att fixa oss en privatvisning. En egen salong. En VIP thing.
Lite Royal style. (Som det anstår en sjuåring.)
Jag tänker så här;
Jag räddar festen.
Grabben blir skolans okrönte kung.
Övriga föräldrar vill nita oss. Hårt.
2 comments:
Vu hade också bio! Ni snodde vår idé! Fast vi var visst i vardagsrummet på Roten, långt från bergakungar.. Fast Photobooth i storbild på väggen var poppis..
Patentet hade löpt ut! (Eller var det inte ni som snodde vår? Vill minnas en biovisning i källaren på ett 3-årskalas, du stod för projektorn...)
Men jag håller med, hemmaformatet känns både mysigt och billigare!
Post a Comment