I morse tog jag bussen till jobbet. Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare men den ”nya” stombussen mellan Mölndal och centrum är en smärre katastrof.
Först får jag nog plantera själva stombusstänket. För er som inte blivit upplysta med vad som skiljer en stombuss från en vanlig sketen buss, så är jag glad att kunna berätta att den förra är en buss som går ofta, som har påstigning i samtliga dörrar och som har getingmidja.
Just den här stombussen ska gå var tionde minut. Just därför har jag en tendens att freaka ur när den knappt dyker upp efter tjugotvå minuters väntan. Frukostlös, morgontrött och energifattig har jag vid det laget hunnit arbeta upp en monumental frustration som inte riktigt tål en busschaufför som fatalt misslyckats med pilotdrömmarna och istället hamnat bakom ratten i en stombuss.
Ja varmt välkomna ska ni vara på denna buss mot centrum och med anslutning till Körkarlen i Brunnsbo. Jag som kör er idag heter Roland Andersson och jag ska ta er dit så snabbt och smidigt som trafiken tillåter. Vädret på orten är uppsprickande med en temperatur på strax under elva grader, säger kapten Andersson med myndig SAS-stämma.
Å herre. Sweet Lord almighty. Om du nu ska vara 22 minuter sen, se då åtminstone till att hålla truten. Tänkte vi hårdingar längst bak i bussen. Någon bet ihop käkarna, en annan kavlade upp ärmarna och någon tredje mjukade upp nacken.
Vi såg på varandra i samförstånd.
Och i morgon
står vi där igen.
No comments:
Post a Comment