Av någon, någonstans, någongång (kan ha varit Dr Phil) hörde jag att den enskilt viktigaste uppgiften man har som förälder är att rusta sina barn för framtiden.
Jaha säger ni som inte har barn. Rocket science.
Men faktum är att det är det svåraste som finns. För när man ser sitt barn hamna på efterkälken, eller när det blir lämnat utanför, så känns det som säsongen 2006 för en Öisare. Obeskrivligt smärtsamt.
En annan vän uttryckte (vid ett tillfälle jag minns, det var på telefon och jag stod i glasskön i Borås stadspark) att de som har spelat fotboll har världens försprång i livet (och då menade han nog inte Öisare). "Då lär man sig att när man åker på en tackling så finns det två saker att göra - ställa sig upp och borsta bort jorden från knäna - eller ligga kvar."
På något sätt har Dr Phils eventuella visdom och min väns lösryckta åsikt skapat en aha-upplevelse hos mig som förälder. För mina barn kommer att åka på lika många tacklingar, törnar, motgångar och smällar som alla vi andra, fotbollsspelare eller ej.
Min uppgift är att rusta dem.
Och det gör man fan inte i Elfsborg.
4 comments:
Sonen ska få börja i rugby till hösten..
.. fast är det verkligen fel att lära sig lira? Måste det BARA smälla?
Nej, det måste inte bar smälla men man måste lära sig ta smällarna...
Något som en viss mittfältare i gulsvart dräkt inte riktigt hade lärt sig när han inte fick ha gulblå matchtröja...
Livet är lite som en kontorsstol - det mesta hänger på inställningen!
Anonymous, du har huvudet på skaft. Livet handlar om att klara en smäll. När man levt ett tag vet man hur ont livet kan göra, något man helst vill förskona sina barn. Det är bara det att vi gör vi dem en björntjänst.
Post a Comment