Min pappa och lillebror är något av kultursnobbar. Slas är husguden, tillsammans med lite andra franska och japanska prosaister (heter det så?). Själv gillade jag Fem-böckerna när jag var runt 10. Vilket har fått min far att tro att det är på den intellektuella nivån jag befinner mig. Men så gillar jag ju inredning och jobbar med reklam också. Ytterligare två dödssynder.
Pappa, I´ve got news for you. Enid Blyton är placerad på hyllan. Och jag läser (oftast) inte böcker från pockettoppen.
I alla fall, det stör mig att min pappa känner mig så dåligt. Att han tror att mina tankar kretsar kring mode, nytt soffbord och Beckfilmer. Att han har så fel.
Men så slår det mig, han tror bara vad han ser. Det är som min blogg.
Den är inte utlämnande. Inte privat. Inte avslöjande. Jag ger er skärvor av mitt liv, sånt som händer mig, sånt jag reflekterar över. Men långt ifrån allt.
Det har heller inte varit syftet att ge för mycket. Inte i verkligheten och verkligen inte på bloggen.
Ni som förväntar er mer kan sluta komma hit, för jag kommer aldrig att ge er mer. Min själ, mitt hjärta stannar innanför skalet. Men om ni nöjer er med smulorna, delarna som består av mig, ja då är ni välkomna tillbaks.
Elfsborg, sexårsverksamhet, reklam, träningsflit. Sånt bloggar jag om.
Men jag kan mer. Känner mer. Tänker mer. Men det stannar hos mig.
3 comments:
Later som en bra balansgang. A andra sidan har ju jag mina informatörer om jag verkligen vill veta... Mohahahaha!
Mina föräldrar ville inte att jag skulle läsa varken femböckerna eller Kitty da jag var liten. Istället blev det Anne pa Grönkulla, Godnatt Mister Tom, CS Lewis etc. F*ck kultursnobbar!
Aaah, det var så de skulle gjort. FÖRBJUDIT Dick, Ann, Julian och de andra. Fast å andra sidan kanske jag inte hade fått mitt stora matintresse om jag inte plöjt Femböckerna. Kan varenda Plum pudding-variant som någonsin funnits.
Hmn tror jag va än mer förkastlig...läste Kitty... OCH jag pysslar oxå med reklam.
Post a Comment