Jag lider av beslutsångest. Oftast inte gällande de stora besluten i livet som hus, man, barn och val av bil. Nä då slår jag till snabbare än besiktningsmannen hunnit stava till f i f-u-k-t. Det är redan påskrivet och klart.
Ny bil? En Audi kanske? Ingen provkörning, knappt någon prutning, några sms och sedan är vi glada och fattiga. Nej med rynkad panna petandes med rost eller tegelpannor, luriga frågor om kamremmar eller dräneringar det får andra hålla på med.
Däremot när det kommer till vilken film vi ska se, vilken restaurang vi ska gå på och vad jag då ska ha och dricka, då velas det hej vilt. Den verkar spännande! Fast å andra sidan är det ju alltid mysigt med en feel-good... Eller en riktig thriller, hur länge sedan var det vi såg en sån? Fast vi kanske ska hyra något i stället? Eller...?
Därför är det i vår verklighet ganska fantastiskt att vi gjorde ungefär så som jag utlovade innan, barnlösa igår kväll.
Middag på Tranquilo, ett glas vin på Avalon. Sen blev det inte den där Idi Amin-filmen utan istället Zodiak som höll på att skrämma det levande livet ur mig. Jag satt uppkrupen mot mr Buzz och hyperventilerade mestadels och upprepade Det är bara på låtsas, en film helt enkelt som ett lugnande mantra.
Tills min sambo vänligen upplyste mig om att det var en sann historia.
Vad det nu har med beslutsångest att göra.
1 comment:
Mr Buzz e ett geni! Ett lärt sådant.
Post a Comment