Vi blev hembjudna till några grannar igår kväll. Sist vi träffades försökte vi imponera på dem genom att bjuda på Beringer Zinfandel eftersom vi vagt påminde oss om att de var lite vinsnobbar. Träffen dessförinnan låg nämligen höljd i dimma.
Regnet föll envist, mörkret sänkte sig, det tändes ljus och vi pratade om att det känns som november. Värden hade sprängt ett blodkärl i ögat och om man tittade på honom från höger var det svårt att äta av den hårda getosten och den söta mangon.
Men vinet slank ner. De har en vinkällare som de med typ en kvarts mellanrum slinker ner i och fiskar upp en ny årgångsflaska. Vi försökte verkligen bete oss. Vi slängde oss med lite druvsorter och jag nämner allt som oftast att vi har en Amarone stående hemma i vårt ynkliga lilla vinförråd. Det brukar ta skruv.
Sen minns jag inte mycket mer. Glimtar av ett paraply som fälls upp, gummistövlar på fel fötter och ett surt skämt om det blodsprängda ögat.
Vi måste sluta träffas så här.
1 comment:
Fyllegrisar!
Post a Comment