Föräldrars val

Det slår mig som en uppercut i mellangärdet (kan man ens få det eller är det bara på hakan man får uppercuts, jag vet inte men jag gillar ordet) och när jag på en och en halv dag plöjer igenom Sigge Eklunds Det är 1988 och har precis börjat snöa framstår det plötsligt alldeles kristallklart.

Att de runda klipporna, de fogliga krabborna, de lätterövrade musslorna, de färska räkorna, den röda studsbollsapparaten vid kiosken där bollarna kostar fem kronor, de hetsiga uno-omgångarna, högläsningen ur Bröderna Lejonhjärta, den bubbliga tennisplanen, loppisen vid Väjern där man inte kan andas med näsan, de stora segelbåtarna, doften av nybakt bröd och kaffe tidigt på morgonen och den knarrande skrindan

kommer att vara mina barns sommarminnen och att den här delen av Bohuslän kommer att vara en väsentlig del i deras liv.

Kanske är det i den här miljön de bäst slappnar av, som vuxna. Kanske kommer de att ta sina egna barn just hit och vägra sina respektive att semestra någonannanstans.

Kanske.